Seckou Keita

Dela den här recensionen:

Seckou Keitas efternamn kopplar honom på faderns sida till en kunglig ätt från Mandinkas 1300-tal och gör att han i en mer traditionsbunden tid inte skulle ha varit vara tillåten att själv spela musik, utan vara någon man spelade för. Men genom att mamman är av griot-släkten Cissoko blev det ändå möjligt för Seckou att bli traditionell spelman. Två av hans morbröder är för övrigt Solo och Maher Cissoko, båda kända i Skandinavien för sina samarbeten med Ellika Frisell respektive Sousou Cissoko. Första gången jag såg hans namn spelade han trummor i Martin Cradicks Baka beyond, men idag är koran hans huvudinstrument.
Seckou hör till en yngre generation koraspelare som gjort sig känd för en del nyskapande. Han experimenterar till exempel med olika stämningar av instrumentet, både en kombination av de fyra regionala varianterna som finns i södra Senegal och helt egna. Skivans namn kommer av att han använder en kora med 22 i stället för det vanligare 21 strängar, vilket ger ett större tonomfång. Trots att den mesta musiken är instrumental känns det som om han talar till lyssnaren, målar bilder. Jag hör en djup respekt för rötterna som påminner om en av mina favoritskivor, New ancient strings av två andra koramästare. Men, inte minst i avslutande Future strings in E, här finns även en klar pekning framåt.