The Gloaming

Dela den här recensionen:

Gruppen The Gloaming är ett exempel där summan är så mycket mer än beståndsdelarna: sångaren Iarla Ó Lionáird som har moderniserat den gamla sångtraditionen, sean nós, Martin Hayes (fiol) och Dennis Cahills (gitarr) med sina flödande arrangemang av traditionella irländska låtar, Caoimhín Ó Raghallaighs (fiol, viola och hardangerfela) vars abstrakta kontrapunkter och antiteser får honom att framstå som en folkmusikens John Cale och Thomas Bartletts återhållsamma, klassiskt inspirerade och ofta friformsdoftande piano.
Tillsammans överbrygger de gränserna mellan folkmusik, klassisk musik, jazz och experimentell avantgarde på ett sätt som inte ens kompositören och arrangören Mícheál Ó Súilleabháinhar har lyckats åstadkomma. Med sitt andra album tar de ännu ett steg ut mot det okända markerna, där genrebeteckningar bleknar och försvinner och vad som finns kvar är magisk och renande.
Låtarna spinner ofta inåt, på ett modernt minimalistiskt sätt; byggs upp, utvidgas, etablerar sig och växer sig starka. De generar skönhet och intensitet, med en återhållen energi, för här handlar det inte om livliga, irländska cèilidhs (dansfester), utan om att förmedla och förädla skiftande stämningar. Både musikaliska och känslomässiga.
Gruppens uttrycksfullhet är slående, berörande, överväldigande: lyssna på inledande The Pilgrim’s song, The Rolling wave eller Repeal the union. För att bara nämna tre spår. Det finns nio till på skivan.
Den starka, självbetitlade debuten från 2014 tog folkvärlden med storm. Frågan är om inte uppföljaren är än bättre!