Förra veckan publicerade vi vår lista över de folkmusikskivor som gjort störst avtryck 2023 – här fortsätter vi med jazzen, fortfarande med fokus på Sverige och Norden.
Totalt nitton skivor på en brokig lista med allt från debutanter till veteraner, från formtrogen retro till experimentell frijazz, från barnboksjazz till tonsatta Nobelpristagare – här finns pärlor att upptäcka för alla!
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
ÅRETS GENOMBROTT
Emmalisa Hallander: Have a look inside
(Varva Records & Music)
Egentligen var det ett dubbelt genombrott – för i slutet av året kom även den brett uppmärksammade debuten med popduon Sand & Hallander. Men på den helt egna debuten här är det jazz som gäller, om än stretande i olika riktningar, både klassisk och modern. Vokalisten och låtskrivaren Emmalisa Hallander tycks lika självklart hemtam överallt och lika självklart ter det sig att hon är på god väg att etablera sig som en tonsättande röst i svenskt musikliv – frågan är bara hur det kommer att låta nästa gång?
[läs intervjun med Emmalisa Hallander i Lira #1 2023]
ÅRETS MIXMUSIK
Langendorf United: Yeahno yowouw land
(Sing a song fighter)
Lina Langendorf ja. Länge en omsusad bubblare på jazzscenen och andra scener i en lång rad olika bandkonstellationer. Till slut samlade saxofonisten sitt helt egna band av superkollegor (Bingert, Hederos, Vågan, Werliin) och gav i februari ut den här sprudlande, medryckande, färgstarka, eldiga fusionen av afrikanskt och nordamerikanskt, traditionellt och jazzigt, andligt och röjigt, allt presenterat med en vagt svensk underton. Champions League nästa för Langendorf United.
[läs porträttet av Lina Langendorf i Lira #1 2023]
ÅRETS RETRO
Stockholm Hot Seven: Yeet’s blues
(Tengtones)
Efter några år av flitigt spelande på huvudstadens mindre livejazzscener var det dags för denna septett av stadens hyfsat unga jazzelitgarde att presentera sig på skiva. Klassiker av Ellington, Gershwin och Mingus med flera samsas med trumpetaren Erik Tengholms nyskrivna Stompin’ at Stampen. Ett genomgående varmt, omfamnande sound och kärleksfullt spel som kan få även den mest envetne tradjazz-skeptiska att smälta.
utmanare: The Triplettes: Off to the seven seas (Imogena)
ÅRETS POESIFOLKJAZZ
Sinikka Langeland: Wind and sun
(ECM)
Ja, vad säger vi om den tajmingen? En tematiskt album med tonsatta texter av Jon Fosse, utgivet samma höst som norrmannen tilldelades Nobelpriset. Alldeles oavsett detta en alldeles utsökt skiva, mäktig i sin liksom försiktigt trevande, stegrande storslagenhet. Langeland själv på sång och kantele, Mathias Eick på trumpet, Trygve Seim på saxofoner, Mats Eilertsen på kontrabas och Thomas Strønen på mjuka trummor.
ÅRETS BARNMUSIK
Viktor Skokic & Anders Holmer: Allt eller inget händer
(Hoob)
Med utgångspunkt i Anders Holmers barnböcker Allting händer och Inget händer har Viktor Skokic skapat denna föreställning och nu också högst ambitiösa inspelning där den svenska jazzgräddan samlats för att backa upp vokalister som Isabelle Lundgren, Sarah Riedel och Anna Ahnlund. Fint med ett projekt där det inte sparas ett uns av krut – snarare tvärtom! – för att det ”bara” är barnmusik …
utmanare: Fartyg 6: Fria fartyget – Första resan, Tisdag På Torsdag: Tisdag På Torsdag
ÅRETS SPIRITUAL JAZZ
Vilhelm Bromander: In this forever unfolding moment
(Thanatosis)
Om du vill hamna i centrum för en språkpolisdebatt om missbruk av anglicismer ska du kalla det här för ”spirituell jazz”. Så det gör vi inte. ”Spiritual” översätts bättre med ”andlig” och syftar inom jazzen på den starkt utlevelsefulla, fritt sökande jazz som exempelvis Pharoah Sanders ägnade sig åt. Sökandet tog sig ofta vägar österut, mot Indien, så också här på Vilhelm Bromanders mäktiga opus där det sjutton minuter långa titelspåret utgår från dhrupad-vokalisten Marianne Svašeks vindlande sång och Bromanders eget spel på den sitar-liknande tanpuran. Efter ett tag kliver ett superstorband in på scenen en efter en och bygger så sakteliga upp det sinnesutvidgande crescendo som måste komma.
ÅRETS VOKALJAZZ
Ingrid Malmén: Tidvatten
(Angrid Records)
Galet tuff konkurrens här i år med skivor från bland andra kollegor som Fanny Gunnarsson, Honeywolf, Anders Boson, Lisa Björänge och Anna Lundqvist Lisboa Cinco men det kändes som att det var Ingrid Malméns år i år – utöver den här gav hon också ut ett album med gruppen Vad vi vet och ep:n Sofia session i samarbete med en stråkkvartett. Tidvatten är ett tungt statement till skiva, där Ingrid Malmén visar upp hela sin bredd och skärpa, uppbackad av ett toppklassigt band med bland andra Alice Hernqvist på piano och Jon Fält på trummor. ”Jazzsångpoesi” försöker sig Liras recensent på att kategorisera musiken i recensionen.
[läs vår intervju med Ingrid Malmén i Lira #4 2023]
ÅRETS ARKIVFYND
Nisse Sandström Group: Öppet ett
(Caprice)
Utgåva nummer ett i en välkurerad serie där de svenska jazzarkiven dammsugits efter förlorade pärlor från den för experimentell musik så gyllene eran 1965-75. (Ett resultat av jazzfantomen Mats Gustafsson och arkivfantomen Roger Bergner i nära samarbete.) Här får vi tre spår som rör sig ganska så ”far out” i musikens utmarker med blåsaren Nisse Sandström och band, där bland andra ingår en ovanligt frisläppt Björn J:son Lindh. Inget för den lättskrämda men guld för erans aficionados.
ÅRETS BAG I BOX
Bengt Frippe Nordström: Vinyl box
(Ni Vu Ni Connu)
Jo, snyggare låda med berusningsmedel får man allt leta efter. Det krävdes tydligen en entusiast från Luxemburg för att till slut ge denna senkomna upprättelse åt en av den svenska jazzens ostyrigaste särlingar. Med benäget bistånd av nyssnämnde samlaren Mats Gustafsson. Boxen är ett fyrkantigt kinderägg där Frippes allt annat än fyrkantiga egna soloinspelningar varvas med kultklassikern Natural music och en rad nygjorda hyllningar av hans efterföljare.
[läs PM Jönssons text om Frippe i Lira #1 2023]
ÅRETS REMIX
Vusi Mahlasela, Norman Zulu & Jive Connection: Face to face
(Strut)
Historien är lite rörig och inte helt entydig kring de här inspelningarna. Men allt bottnar i ett nära samarbete för ett par decennier sedan mellan svenska souljazzbandet Jive Connection och de sydafrikanska sångarna Vusi Mahlasela och Norman Zulu. En skiva spelades in men Mahlasela stod under kontrakt med ett multinationellt skivbolag som bryskt satte stopp för det hela. Två decennier senare kunde sådana hinder frånses, tejperna letades fram, mixades om och gavs ut som en ”lost classic” av supertrendiga skivetiketten Strut.
ÅRETS STORA BAND
Fire! Orchestra: Echoes
(Rune Grammofon)
Det blev mycket Mats Gustafsson i år och här är han ju igen, med en närmast orimligt maffig magnumversion av sitt kära projekt Fire!. Vi hör hela 43 musiker på denna två timmar långa mastodontinspelning som rymmer allt från filmiskt episka scener till jordnära lågmäldhet.
ÅRETS TILLBAKA TILL NATUREN
Nils Berg: Coming and going
(Oona Recordings)
Det har blivit nästan som en trend, musik med tydliga och högst konkreta naturkopplingar, och hör så bedårande det blivit när träblåsare Berg låtit sig inspireras av djurlivet i trädgården och skogarna kring familjens lantställe. Ibland får fältinspelningarna spela närmast huvudrollen, som i När näktergalen sjunger, medan bandet med diverse strängar och blås försöker bygga upp passande omgivningar musikaliskt.
ÅRETS FRAMÅTKLIV
Konrad Agnas: Rite of passage
(Moserobie)
Ja, efter många år på trumpallen i alla möjliga sammanhang (Hederosgruppen, Bakgrundsmusik, Agnas Bros etc) var det dags för Konrad Agnas att kliva fram i eget namn och det med en tajt liten kvartett med Torbjörn Zetterberg på bas, Johan Graden på klaviatur och Per Texas Johansson på blås. Här finns ett modernt, klubbigt bakomliggande driv som får fullt utlopp i några kortare intron och mellanspel där Konrad går all in med rytmerna och får det att kännas som ett dj-set på en hipp klubb i London.
[läs intervjun med Konrad Agnas i Lira #2 2023]
ÅRETS GOASTE
Axel Mårdsjö: Ett Göteborgsporträtt
(Hoob)
Göteborg är i skrivande stund fasansfullt in-i-märgen-kallt (två plusgrader, men ni som vet, ni vet) men när den numera Stockholmsbaserade blåsaren med sextett blickar tillbaka på sin hemstad präglas musiken av en mustig, omfamnande värme. ”Musik med mycket karaktär, helt samtida men med ett slags klassisk kvalitet” skrev vår recensent och ringar fint in Mårdsjös eleganta men aldrig mjäkigt melodidrivna kompositioner.
ÅRETS DRAMA
Per Texas Johansson: Den sämsta lösningen av alla
(Moserobie)
Nej, det går ju inte att runda Texas. Här skissar han med ömsinta penseldrag vidare på sitt alldeles egna, unika musikaliska universum. Vi andra följer andäktigt varje litet penseldrag.
ÅRETS TRIO
Bobo Stenson Trio: Sphere
(ECM)
Ja, vad finns mer att säga? Sverige just nu mest välrenommerade trio internationellt drar den här gången åt det mer introspektiva när de varvar egna kompositioner med lån ur den klassiska musikens repertoar. Enda svenska artisten på brittiska Jazzwise årliga kritikerlista över årets tjugo bästa jazzskivor (plats nio!)
ÅRETS KAMMARJAZZ
Karl Wallmyr: Serendippo
(Hoob)
Trumpetare Wallmyr fick vi snabbt upp ögonen för och framme vid sin andra skiva i eget namn gör han ett slags nystart vad gäller uppbackning – bandet är helt nytt sedan debuten – men han själv står stadigt på det där podiet som Lars Gullin lade grunden till en gång, vigt balanserande svensk folkton, klassisk kammarmusik och jazz.
ÅRETS FUSION
Mats Öberg: Visa från inneröra
(McBuddha Records)
Det svänger ju vilt om det här, på alla sätt, när Mats Öberg samlar vänner som Jonas Knutsson, Morgan Åberg, Lena Willemark och de unga systrarna Bornemark …. Lekfullt, sprudlande och pillemariskt med visa, folkmusik och salongsfähig fusionjazz i sprudlande förening.
ÅRETS JAZZROCK
Hedvig Mollestad Weejuns: Weejuns
(Rune Grammofon)
Vi får gå över ån för att håva in årets rockigaste jazzplatta. Norska gitarristen Mollestad introducerar sitt nya band Weejuns med en 79 minuter lång, sex spår kort skiva som låter som en drömsk version av Miles Davis rockigaste friformsexcesser, filmad i svartvitt.
Vill du hänga med i allt som händer även 2024? Ge dig själv en Lira-prenumeration i nyårspresent!
