! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Redaktionsbloggen

Louisiana Avenue bjöd på hårdsvängande New Orleans-musik. BIld: Anders Pihl.

Skadeskjuten New Orleans-gala lyfte ändå

21 okt 2018

New Orleans 300 år
Scalateatern, Stockholm Jazz Festival 20 oktober 2018

I år fyller jazzens födelsestad New Orleans 300 år vilket uppmärksammades på lördagkvällen med en fin artistgala på Scalateatern. En stor skara meriterade artister hade samlats kring sin gemensamma kärlek till 300-åringen.

Tyvärr blev det ett något skadeskjutet jubileum. Dels blev pianisten i gruppen Louisiana Avenue, Marcus Fernholm, hastigt sjuk femton minuter (!) innan föreställningen. Dels drabbades Magnum Coltrane Price av plötsligt uppkomna familjeangelägenheter som tvingade honom att avstå konserten.

Efter de förutsättningarna löstes det hela riktigt bra. Dom Pipkin, den brittiske pianisten som spelat med bland annat David Byrne och Ray Davies, gjorde först ett eget fenomenalt uppträdande och hoppade sedan in på den lediga pianostolen i Louisiana Avenue. Med tanke på att han aldrig hört vissa av låtarna skötte Pipkin detta nödhjälpsuppdrag rent häpnadsväckande bra. Frånvaron av Magnum Coltrane Price hjälptes man kollektivt åt med att överbrygga på ett typiskt New Orleans-vis: ju mer sorg och bekymmer, desto mer glädje i musiken.

Nola300LouisianaAv2I centrum av galan stod Louisiana Avenue. De som följt gruppen vet att de inte bara är ett hårdsvängande band som förvaltar New Orleans-musik i bred bemärkelse utan också har anmärkningsvärd förmåga att knyta till sig duktiga gästartister som Gunhild Carling, som var med även denna gång.

Nola300JesseLDenna kväll fick vi dessutom höra Jesse Lindgren, trombonisten från bland annat Kustbandet, som mer än någon annan fördjupat sig i och bemästrat den äldre New Orleans-traditionen, för kvällen iklädd en sagolik hallonröd kostym med gul skjorta och slips.

Nola300PeterAsplundEfter paus kom eminente trumpetaren Peter Asplund in på scenen och spelade ett set med sångerskan Amanda Ginsburg. Båda har en lyrisk och finkänslig stil som inte bara gav ett hisnande vackert framträdande utan också blev en välkommen musikalisk variation på kvällens tema.

Galan avslutades med att Storstan Street Brass, ”Sveriges enda moderna New Orleans-brassband” (jo, bandet låter faktiskt som de nutida brassbanden i NO), äntrade scenen och därifrån kunde snart karnevalen börja. Det hela mynnade ut i bästa New Orleans-stil i ett glatt karnivalsfölje med hela publiken i släptåg ut till foajén och fortsatt jam från den betydligt mindre foajéscenen.

Det blev en lyckad kväll, särskilt sett till hur oförutsedda händelser hade ställt till det. Kanske saknade jag fler stories kring kvällens födelsedagsbarn New Orleans. Kvällens undantag och stora skratt stod Peter Asplund för när han berättade historien om hur Louis Armstrong lurade Richard Nixon, då president, att bära hans trumpetfodral genom den amerikanska tullen, ovetande om att den var fylld med droger från Amsterdam.

Till sist: Bosse Stenhammar, grundaren av Stockholms jazzfestival och mannen som fört otaliga jazzlegender till Sverige och själv varit på New Orleans Jazzfest 48 gånger i rad, hyllades en extra gång från scenen av sin son Pär Stenhammar, sångare i Louisiana Avenue. Bosse fick tidigare i veckan Jazzkattens hederspris på Fasching och nog förtjänar han alla hyllningar han kan få medan hans skapelse Stockholms Jazzfestival hittat nya former och står starkare än på länge.

text & bilder: Anders Pihl

Annonser