Sarathy Korwar
Fasching, Stockholm 10 april 2026
Londonbaserade Sarathy Korwar spelar bland annat med Anoushka Shankar och i improbandet Flock, men när han nu kommer till Stockholm är det med hans egna kompositioner. Han har spelat såväl indisk klassisk musik som jazz och elektronika, och det syns även på scenen denna kväll. Den är nämligen full med slagverksinstrument, både akustiska och elektroniska.
Korwar själv spelar ett minimalt trumset, men också den pyttelilla men oerhört basiga sydindiska tamburinen kanjira. Den har han kopplat till en stor uppsättning effektpedaler som triggas av kanjiran, så att alla möjliga märkliga ljud uppstår. Den ene av hans två spelkamrater håller sig till den likaledes sydindiska handtrumman mridangam, medan den andre växlar mellan marimba och en egendomlig slagverksuppsättning med ett buckligt soptunnelock i centrum.

Det hela inleds ganska stillsamt men när det väl tar fart blir rytmerna snabbt närmast hypnotiska och det är omöjligt att stå stilla. Kombinationen av smattrande mridangam, pulserande marimba och trumsetgrooves är mycket fascinerande, och det är uppenbart att Korwar även är inspirerad av minimalistisk konstmusik.
Marimbafraserna upprepas gång på gång och vävs ibland ihop med stämda klockor, men då och då sker små förändringar, ibland är det marimban som flyttar någon ton och andra gången är det betoningarna på virveltrumman som skiftas, och helt plötsligt förvandlas pulsen sömlöst från fyra fjärdedelar till sex åttondelar eller tillbaka. Korwar har dessutom digitala pads som han främst använder för att spela marimbaliknande ljud (med en annan klang än den faktiska marimban), så att det blir ännu fler toner som slingrar sig om varandra.

Andra gånger är det mer fokus på det indiska, som när de tre handklappar varsin lång rytmcykel samtidigt som de turas om att sjunga en ordlös fras. Det är en kombination av korta och väldigt långa fraser som tillsammans skapar en häpnadsväckande komplexitet, helt utan några andra instrument än musikernas kroppar.
Oftast är det dock en lysande och mycket spännande hybrid av alla dessa musikformer som pågår, där mridangamspelarens fingrar rör sig så snabbt att de blir suddiga medan de andra två matar fram elektroakustiska grooves där metallskrot möter trumset och effektförsedd kanjira, och ibland kryddar Korwar det hela med förvånansvärt skir sång i mycket ljust röstläge.
Text & bild:: Rasmus Klockljung













