Redaktionsbloggen

Rötterna lever vidare i innerliga klanger

30 maj 2022

Joel Bremer
Larrys Corner, Stockholm 27 maj 2022

Det inleds med en vallåt. Melankoliskt dröjande med återklang i fiolen som från skogsklädda dalgångar. Så nedtonat vackert spelat av Joel Bremer, och klangen av vallåt skall återkomma genom kvällen.

Här framförs låtar av äldre och i närtid bortgångna spelmän, som följer en tradition i flera generationssteg. Musik som Joel Bremer har traderat genom att i långa perioder varit dessa spelmäns spelkamrat. Nu för han deras låtar vidare från fäbodar, bröllopskompositioner eller från en spiselhäll trallad av en bondmora, nu i Joel Bremers vackra fiolklang.

Joel Bremer har valt Larrys Corner som scenplats med en tanke. Han menar att detta är en fortsättning på Izzy Youngs Folklore Centrum, där rotmusik fick en förnyad plattform i det lilla intima formatet. Izzy Young kom till Sverige genom att ha sett spelmännen Ole Hjorth och Björn Ståbi spela på Newport Folk Festival. Ole Hjorth är även en musiker som återkommer genom denna afton, med rötter till Hjort Anders och Pekkos Per vars Pekkos Pers brudmarsch här är ett exempel.

Under sina studier vid Kungliga musikhögskolan blev Joel Bremer inneboende hos Sparf Anders, en äldre Rättviksspelman boende i huvudstaden. Sparf Anders, 85 år, och Joel, 21, blev ett spelpar. Nästan inga av Sparf Anders låtar var nedtecknade och de sträcker sig tvåhundra år bak i familjetraditionen. Denna kväll blir det Polska efter Sparf Kerstin.

Under aftonen får vi Pers Hans Broderpolska, Wille Toors Natt vid Skvaltkvarn, en låt om trolska väsen. En Viksta-Lasse-låt skriven på ett tåg då denne var på väg för att spela på en stor fest. Mot kvällens slut framförs den vackra Svärdsjövisan som Joel spelade med Ole Hjorth, enligt vad Joel Bremer berättar den sista låt Ole Hjorth spelade i sin långt framskridna sjukdom.

Här tar konserten en andäktig paus, och Joel samlar sig efter känslorna. Avslutar sedan med en låt från Malungsspelmannen Hans Lisper som vistades mycket i Røros och från sina samiska vänner lärde jojken Den vita renen, som för samerna symboliserar det vackraste/paradiset.

Text och liveteckning: Martin Ehrling

Annonser