Ransätersstämman
5-9 juni
Sedan tidigt 1970-tal har Ransäter varit först ut på säsongen bland de stora spelmansstämmorna. Resultatet där har varit en indikation hur det ska gå för Delsbo, Bingsjö och de andra med stor publik.
På 1990-talet medförde en misslyckad hotellsatsning en svidande konkurs 1996 för hembygdsföreningen. Att spelmansstämman fortsatte är att betrakta som ett smärre under.
Några år senare lades Bingsjöstämman ner av Musik vid Siljan som ägde arrangemanget. I två veckor höll Dalarna andan till dess att man bildade en förening bestående av Dalarnas spelmansförbund, Folkmusikens hus i Rättvik och Bingsjö bystugeförening. Sedan dess har arrangemanget gått med vinst.
I Ransäter har man haft ett invecklat biljettsystem som medfört att många suttit kvar i stugorna och tälten och aldrig lämnat campingen. Ska det vara spelmansstämma eller festival?
I Bingsjö får endast de medverkande i kyrkokonserten betalt. De andra som står i programmet får dryck och smörgås. Ransäter har bokade artister/spelmän vilket gör arrangemanget mer sårbart. Dåligt väder kan resultera i vikande besökssiffror och därmed sämre ekonomi.
I år var stämman utsträckt till fyra dagar. Det ställer krav på ytterligare funktionärer. Har man råd med det? I år har man genom ett gordiskt hugg löst problemet. Samma biljett inkluderar parkering, inträde och camping. En-dags-biljett eller biljett för hela rasket. Tjillevipp! Lättare för arrangören i alla fall. Det minskar administrationen och underlättar för … alla. För vanligen är ju folkmusikpubliken den snålaste som står att finna. Helst gratis ska det vara.
Några höjdpunkter i programmet att notera:
Väsen firar 30 år som grupp i år och fyllde Norra logen med en entusiastisk publik. Mikael, Olov och Roger har passerat stadiet av att vara en institution. De har blivit festivalräddare, en sommarkurs, en studiecirkel, ett nordiskt-nutida-folkmusik-seminarium. I höst ska de förvandla Uppsala till en folkmusikalisk-svensexa-möhippa-studentskiva-30-årskalas och som jag förstod det så är alla inbjudna. Boka en (tåg)resa till Uppsala.
Johanna Karlsson beställde en femsträngad fiol av Anders Norudde i Karlskoga. När hon hämtade den spelade de och det uppstod harmoni … eller disharmoni. Duo Disparat är deras namn. De spelar Anders låtar men i mötet blir låtarna deras gemensamma skapelser. Vem spelar melodi? Vem spelar stämma?
Och låtarna … Hittar de hem? Publiken lyssnar spänt som om de övervakar mammas hjärttransplantation. När låten tar slut, många gånger i disharmoni, jublar publiken: Hjärtat slår! Mamma lever! Vi lever! Leve Johanna! Leve Anders!
Ransäter har blivit en hybrid av stämma och festival. Arrangörerna sätter en stor summa pengar på spel, enligt uppgift 700 000 kronor, och lyckas väldigt bra. Pengarna är en struntsumma jämfört med vad som spenderas på andra områden inom samhället. Pelle Schunnesson och hans kamrater har lyckats kravla sig ur konkursträsket och släpat upp Ransäter på fast mark. Nästa sommar firar de 50-årsjubileum.
text & bild: Thomas Fahlander