Nynningen
Pustervik, Göteborg, 13 december 2016
För full hals sjöng Tomas Forssell och hans kollegor i det runt 45 år gamla proggrockbandet Nynningen. Vilket innebär att de gjorde comeback med sin Majakovskij-skiva från 1973 som huvudnummer och några ganska blandade extranummer. De senare var av god kvalitet men huvudnumret av proggrockmusikalisk världsklass.
Tomas Forssell – som tillsammans med den för kvällen bortreste Bertil Goldberg tonsatt dessa ryska dikter så mästerligt – har inte Totta Näslunds röstresurser och inte heller Sam Vesterbergs. Han var av någon anledning heller inte med. Kanske för att, som det påpekades, detta helt enkelt var the original Nynningen.
Nåja, vi som var där överlevde faktiskt detta tack vare en fullständigt lysande originalskiva, ypperliga tolkningar trogna denna, med tre av 1970-talsmusikens allra skickligaste musiker. Detta innebar Bengt Blomgren, Bernt Andersson och Nikke Ström samt en Tomas Forssell som gjorde sitt bästa sång- och inte minst inlevelsemässigt samt var den som höll i trådarna, och knöt ihop denna proggmusikaliska återuppståndelsesäck.
Det hela illustrerades lämpligt nog med ryska bilder, bland annat på poeten själv, och konserten gästades av Amanda Werne som gjorde en fin tolkning av Se så tyst det är i världen. Alla sångerna tolkades berömligt men Neva var pampigt storslagen som den ryska floden med samma namn och titelsången fick avsluta Majakovskijdelen, till folkets jubel och tyngre har nästan aldrig proggen låtit.
Avslutningsvis bör också nämnas saxofonsektionen med Sten Källman i spetsen samt trummisen Per Melin. Kan inte låta bli att formulera dessa rader till tonerna av originalet som tillhör den aktuella musikperiodens bästa och mest klassiska skivor och att den live låter lika bra 2016 är imponerande, vilket delvis beror på musikererfarenhet, men det finns dylika band som verkligen låtit fyrtio år tröttare.
Konsertens avslutning inkluderade även förbandet Orkan, som spelar i Nynningenanda, men snabbare. Kul band som kan ta över när gubbarna inte längre orkar, vilket dock tycks dröja.
text & bild: Bengt Edqvist
