Sver
Club Passim, Boston, USA
Som del av sin tre veckor långa USA-turné gjorde svensk-norska Sver ett stopp i Boston; två kvällar huserade de på anrika Club Passim och Lira kikade in på invigningskvällen.
Till höger i Passims intima källarrum satt några av Bostons mest flitigt anlitade folkmusiker – vissa väntade på att hänga med Sver upp på scen, andra var där blott för att få en nytändningens kick av direktimporterad, uppdaterad nordisk folk. För det är det som Sver bjuder på: ett stort och svängigt folksound på poppig matta.
Under denna turné var inte durspelaren Leif Ingvar Ranøien med på trippen. Vi hörde med andra ord en kvartett av Olav Luksengård Mjelva på fiol och hardingfela, Anders Hall på fiol och viola, Adam Johansson på gitarr och Jens Linell på slagverk.
Linells blandade och varierade slagverk sätter olika stämningar till respektive låt, och mest levande är det när han spelar på perkussion och trumset med händerna. En hands anslag ger en dynamisk, organisk vidd som gifter sig bra med Mjelvas och Halls stråk. Undertecknads favorit är tveklöst den lilla, oansenliga tamburinen, som skänker en lätthet och rörlighet till kompet av dessa folklåtar.
Mellan poppiga beats vävs gitarrens riff. De skapar i sig själva en klämmig slinga som lätt hänger sig kvar i minnet. Men Sver nöjer sig inte där – när vi vant oss vid riffet överlagrar de en vild låt på topp, i högfrekventa, dansande sextondelar från Mjelva och Hall. Och stråket spelas i tajt symbios, med intuitiv överenskommelse om ornament och dynamik.
Musiken är mestadels nyskriven av medlemmarna i Sver, och vissa av Svers låtar har redan hunnit bli klassiker på jamsessions i både Skandinavien och USA. Mysoxen har jag spelat under nattliga jam i Massachusetts, med ett stort gäng ivriga amerikaner. Ja, när man dyker upp som svensk till ett folkjam i New England är det inte ovanligt att det är de amerikanska musikerna som tar initiativet till att jamma skandinavisk folkmusik. Grupper som Väsen, Sver och Nordic Fiddlers Bloc har satt tydliga spår hos den yngre generationens folkmusiker over here.
Tisdagkvällen på Passim avslutades genom att lyfta fram just det här – en drös musiker tågade upp på scen och spelade några av Svers guldklimpar. Och låtarna gör sig faktiskt allra bäst på den måten, med en ljudvägg från hartsade stråkar som slår lyssnaren i ansiktet.
text & bilder: Sunniva Brynnel