Spontant tänkte jag att det där var ju ett för jävla dåligt skämt som fladdrade förbi på Facebook, för just Nikke kan ju inte bara ryckas ifrån oss?
Men så är det, hans familj gick ut med den sorgliga nyheten på måndagseftermiddagen, att Nikke Ström somnat in den 8 juni, på sin egen 75-årsdag, i sviterna efter en hjärtoperation han genomgick i april. Operationen hade följts av komplikationer, men hans anhöriga trodde att han var på bättringsvägen ”när kroppen plötsligt gav vika och slutet kom hastigt”.
Nikke Ström var elbasist, född 1951 och uppvuxen i Karlskoga men sedan 1971 baserad i Göteborg. Han var genom åren med i band som Nynningen, Spjärnsvallet, Nationalteatern, Tottas Bluesband och Peps Blodsband och spelade med många många många fler. På senare år mycket med exempelvis Stefan Sundström.
Spelade gjorde han precis hela tiden kändes det som – på scen eller som studiomusiker – och han berättade själv i en text att ”Jag lever för att spela och gör omkring 150 spelningar om året – jag spelar hellre för en femhundring med någon som jag gillar än för femtusen spänn med någon jag inte känner för – så enkelt är det! Jag kommer att spela tills jag dör och vid min ålder är det nog lite svårt att sadla om skulle jag tro. Det är på scenen jag trivs bäst. Live är bäst, men det är klart att jag gärna jobbar i studion också.”
Det är svårt att ringa in honom som musiker, men jag tänker nog mest på honom som ett musikaliskt och socialt nav – ett ständigt framåtrullande centrum som alltid drev vidare mot nya äventyr. Inte för att han ställde sig själv i centrum – snarare tvärtom.
Han ringde mig, i egenskap av redaktör för Lira, med jämna mellanrum för att rapportera om allt han hade på gång (alltid mycket) eller bara för att tipsa om något spännande som jag borde känna till – eller bara säga vad han tyckte om något. Någon gång möttes vi för en kaffe på det lilla espressohaket i huset där han bodde på Linnégatan. Sist vi pratades vid var tidigt i våras när han bland annat tipsade om Anastasía Grivogiannis Forsberg, som vi porträtterar i sommarnumret. (Han skickade halvfärdiga råmixar direkt från studion för att övertyga mig om hur bra hon var.)
Nils-Åke ”Nikke” Ström var verkligen en genuint cool person, som 70-plussare ständigt hippare än de flesta oavsett generation. Och vida omtyckt – en timme efter dödsbeskedet hade över femhundra personer skrivit på hans Facebooksida.
Hoppas han får hänga med gamle spelkamraten Beche nu – så kan de dra musikerstories för varandra i all evighet. Eller kanske hellre spela ihop, i musikhimlens coolaste kompsektion.
Patrik Lindgren
