Per Texas Johansson
Fasching, Stockholm 22 november 2023
När träblåsaren Per Texas Johansson fick ett rejält genombrott på 1990-talet gav han samtidigt bas- och i synnerhet kontrabasklarinetten en större synlighet och en plats inom jazzen, och när jag var på en konsert med hans dåvarande kvartett på Fasching i slutet av det årtiondet blev de genast några av mina personliga favoritinstrument.
Dessa två instrument har han nu inte med sig när han på samma scen firar sin nyligen släppta skiva Den sämsta lösningen av alla, men Texas spelar osedvanligt många instrument och här använder han ändå sex stycken andra.
Även nu väljer han en instrumentering som få andra behärskar inom jazz, för här finns Josefin Runsteens violin och viola, Johan Lindströms pedal steel, Mattias Ståhls marimba och så Texas egen oboe och engelska horn. Kombinationen är sannolik unik för detta band, och de mjuka klangerna öppnar för långa, stillsamma melodilinjer.
Det är alltså inte alls särskilt stökig musik vi får höra, men definitivt inte heller sliskig. Bakom de lågmälda melodierna skuttar Konrad Agnas trumspel glatt fram och sätter mer fart på det hela, och Johan Graden vid pianot och kontrabasisten Petter Eldh bidrar tillsammans med Agnas till att hålla uppe tempot emellanåt. De enskilda solona kan också dra upp intensiteten en del ibland, inte minst från Ståhls vibrafon eller Texas sopranklarinetter. Kapellmästaren är som alltid en ypperlig kompositör, och nu liksom i andra sammanhang är det intressant och spännande att lyssna på vad han tar sig för.
Förutom låtar från det färska albumet bjuds det även på några från de två tidigare skivorna i eget namn sedan Texas återvände till jazz-Sverige 2015 efter många års frånvaro. Ett två minuters bassolo inleder Bevakad av tusen vakter från den första av dessa plattor innan Texas piccoloklarinett ylar loss, och som extranummer få vi till slut också en låt från den klassiska debutskivan Alla mina kompisar i form av Miljarder stjärnor, som visar att en riktigt smetig balladmelodi kryddad med än smörigare pedal steel faktiskt kan vara väldigt vacker.
Rasmus Klockljung
