Näss, av Cie Massala
Dansstationen, Palladium, Malmö, 24 september
Cie Massala är ett danskompani grundat av dansaren och koreografen Fouad Boussouf, som lever med en fot i Marocko och den andra i Parisförorten Val-de-Marne.
I föreställningen Näss sammansmälter gnawa med hiphop, marockanska folkdanser med akrobatik och nytänkande koreografi. I september och oktober turnerar de genom Dansnät Sverige till en mängd olika städer. Missa dem inte!
Scenen tonas sakta in och vi urskiljer sju silhuetter. Gnawarytmerna växer fram i samspel med elektroniskt suggestiva tongångar som ökar i takt. Någon gång påminner ljud och stämning om hur det ekar i ett tomt garage, någon gång påminner det om en gnawa-konsert med stålkastanjetter. Men det är hela tiden samma scen, samma kläder och samma sju unga män som dansar.
Fouad Boussouf har spelat in en hel del ljud till föreställningen, såsom böneutrop, i den nordmarockanska staden Salé och hämtat rytmer från den rika gnawa-traditionen. På samma sätt har han hämtat hiphop-uttryck från olika förorter i Paris.
Namnet Näss kommer från folkmusikbandet Nass El Ghiwane som också hörs i dansföreställningen. De var stora i Marocko på 1970-talet och var bland de första att introducera västerländska instrument i samtidens Marocko, samtidigt som de var starkt rotade i gnawa, sufi-poesi och i den politiska teatern.
I takt med gnawa-rytmernas suggestivitet trappas dansen upp. De sju männen gestaltar samarbete och kärlek, för att i nästa stund visa oss en konflikt mellan två människor, eller hur ett gäng hetsar en ensam människa. Det är explosivt. Någon gång associerar jag till capoeirans klunsiga men ändå smidiga rörelser, någon gång är det snarare akrobatisk breakdance och någon gång tenderar det att bli grabbigt med hesa skrik, samtidigt mycket kraftfullt.
Men det som fångar mig mest i dansföreställningen Näss av kompaniet Cie Massala är enkelheten i att sju män i olikfärgade t-shirts gör något så magnifikt av ett fyrkantigt golv helt utan annan rekvisita än sig själva. Dansarnas kroppskontroll är total. Det verkar enkelt att skapa rytmer endast med hjälp av nakna fotsulor mot golv. Det verkar enkelt att gestalta mänskliga levnadsvillkor. Det är vackert, ibland på gränsen till extatiskt. I slutet dryper svetten från t-shirts och i hår och pannor. Slutscenen tonas ut lika långsamt som allt började, med enbart andhämtning som akustik.
text & bilder: Karolina Jeppson
Här är resterande datum för den pågående Sverigeturnén:
https://www.dansnatsverige.se/turneer/hosten-2019/masala-dance-company/
