Johan Lindström Septett
Stockholm Jazz Festival, Fasching 13 oktober
Under devisen ”nattens nöjen och stjärnornas musik” sände radiojournalisten Kjell Alinge programmet Eldorado sena lördagskvällar fram till 1981. Sen bytte programmet sändningsdag, sändningstid och devis till ”äventyret fortsätter”, men det är av mindre vikt för det var den genresprängande musik Alinge plockade fram under de där återkommande timmarna som var något man väntade på.
Det här var före nätet och strömmade musiktjänster vilket gjorde det inte alldeles lätt att hitta de stundtals obskyra sound Alinge grävde fram. Gitarristen och kompositören Johan Lindström var en av dem som satt med örat tryckt mot radioapparaten och marinerade sig i Alinges galax av ökenblues, Yngve Stoor, Vladimir Cosma, Poco och J J Cale. De här byggstenarna är några av de element som ingår i Johan Lindströms musik för septett, liksom Alinge besjälad av det eklektiskas poetik.
Sedan premiärgigget på ett ångande Stampen i Gamla stan 2017 har man kunnat ta del av denna värld. Plattan, Music for empty halls, ritade in ett nytt stjärnsystem i svensk jazz. På Fasching i tisdags, under Stockholm Jazz Festival, spelade Lindström och hans septett låtar från Music for empty halls liksom ett par från den redan inspelade men ännu inte släppta efterföljaren From the asylum. Låtar som närmast kan beskrivas som lyckliga syskon till de förstfödda.
Därför smärtar det att inte kunna följa septettens konsert på plats på Fasching; strömmat får försöka ge en någorlunda rimlig bild av det tryck och den förtätning som uppstår när Mats Äleklint trycker igång Guds röst i trombonen, när Texas Johansson går loss på tenoren i The Run eller när Jonas Kullhammar plockar fram sin allra skiraste tenorstämma och bjuder på musik för eftervärlden.
Lindström och hans manskap går igenom rutan. Det är så mycket mästerskap på scen att man blir full i skratt och plötsligt påminner sig att: visst fan, där står ju Torbjörn Zetterberg. Strax intill sitter Konrad Agnas vid stockarna och bakom pianot mystikern Jesper Nordenström. Så kan det vara när Äleklint-Texas-Kullhammar kör klapp-klapp i blåslinjerna och man undrar om det är den ryska drömkedjan Makarov-Krutov-Larionov som återmaterialiserat sig.
Och när man som bäst tycker att Lindström ser blek ut över el-plankan, sätter han sig vid pedalbordet och förvandlar lokalen till trollkarlens laboratorium. Och det Eldorado Alinge drömde sig till får vi en glimt av under kvällen med Johan Lindströms septett på Fasching. Äventyret fortsätter.
Text: Magnus Östnäs
Bilder: Leo Ahmed
