Nerve
Fasching, Stockholm 31 mars 2016
Jazzklubben Faschings anrika scen i Stockholm har gästats av otaliga legendariska musiker genom åren. Undertecknad har bland annat sett trummisarna Elvin Jones, Airto Moreira och Billy Cobham där; artister som kännetecknas av bländande spelteknik, banbrytande kreativitet och inte minst stor musikalitet.
Detta gäller definitivt även Jojo Mayer. Hans utgångspunkt är dock en helt annan. Den schweiziskfödde New York-bon började för några decennier sedan att omvandla drum’n’bass och andra elektroniska genrer till livemusik, och ur detta föddes Nerve.
Mayer har satt samman sitt akustiska trumset så att varje komponent låter som att det kunde vara ett elektroniskt genererat ljud, men spelar allting live. Han har, likt de ovan nämnda, en makalös spelteknik och spelar till synes utan minsta svårighet de mest komplexa polyrytmer, men kan också upprepa ett groove under flera minuter med sådan närmast omänsklig exakthet att det låter loopat. Det blir dock aldrig stelt, Mayer har sådan stor dynamik och inte minst sväng i sitt spel.
Nästan lika fascinerande är det att se John Davis fotarbete när han kör sin Fender jazzbas genom en uppsjö effektpedaler och hela tiden förändrar sitt sound. Det låter ytterst sällan likt en elbas utan snarare i högsta grad elektroniskt, ibland stenhårt och ibland melodiskt. Jag har aldrig sett någon använda en volympedal så flitigt, Davis vänsterfot tillbringar mer tid på den än på golvet och formar nästan varenda ton.
Bakom klaviaturerna gör Jacob Bergson ett habilt jobb, och Nerves fjärde medlem återfinns inte på scenen utan bakom mixerbordet, där ljudteknikern Aaron Nevezie aktivt deltar i musicerandet genom att i realtid manipulera och, som Mayer uttrycker det, dekonstruera musiken.
Men drum’n’bass på en jazzklubb, kanske någon undrar. Hur kan det komma sig? Det finns faktiskt en anledning till att Nerve spelar på just Fasching. Bandet är så extremt samspelt att det verkar som att varje medlem vet precis både vad han själv ska göra och vad de andra musikerna kommer spela härnäst, men så är inte fallet. Konserten är nämligen till stor del improviserad, och även det material som är tidigare utgivet omtolkas för varje spelning. Gruppen är djupt influerad av jazz, även om det inte genast hörs.
Att detta inte är vanlig dansmusik är uppenbart även när jag ser på publiken. Visserligen släpper några loss lite under andra set och dansar på stället, men de allra flesta står och lyssnar koncentrerat. Och koncentration behövs för att uppfatta vad det är som händer. Nerves musik skiftar ständigt form och är för det mesta intensiv för att ibland lugnas ner och genom repetitivt spel långsamt byggas upp under flera minuter, för att sedan åter byta skepnad.
Nerve spelar i Göteborg i morgon, lördag, och jag kan bara råda alla som har möjlighet att ta sig till Nefertiti. Detta unika band vill ni inte missa!
Rasmus Klockljung
