En ny jazzfestival ser dagens ljus i mars. Navet i festivalens hjul är Västerås Sinfonietta samt jazzblåsaren, arrangören – och Grammyvinnaren – Magnus Lindgren.
– Jag blev tillfrågad av Västerås Konserthus om jag ville vara del av en sån här festival, formad runt sinfoniettan, och att jag har hand om en stor del av det musikaliska, till exempel genom att arrangera mycket av musiken. Jag har jobbat med Västerås Sinfonietta förut och jag har dessutom aldrig hört talas om en jazzfestival som har en sinfonietta som grundstomme, så det känns jättekul!
Datumen för årets Västerås Jazz Festival är 22-23 mars och årets upplaga startar med ett mindre antal men ambitiöst arrangerade konserter.
– Det blir två konserter i konserthusets stora sal. På fredagen 22 mars spelar Bohuslän Big Band och på lördagen är det galakonsert med sinfoniettan som inramning och olika gästartister. Sen blir det också andra mindre konserter på andra scener i konserthuset.
Det är mestadels svenska artister som spelar på festivalen. Ett urval av dessa är vokalisten Isabella Lundgren, jazzorganisten Börge Lindgren samt pianisterna Cecilia Persson och Jonas Östholm som gör en duokonsert. Gästar från utlandet gör amerikanske pianisten John Beasley samt brittisk-nigerianske sångaren Ola Onabulé.
– John Beasley är gästmusiker på både fredagen och lördagen. Ola Onabulé kommer att sjunga på det hyllningsset som vi gör till soulsångaren Al Jarreau på fredagen ihop med Bohuslän Big Band. Det tror jag blir en riktig groovefest!
Första avdelningen under fredagens konsert är en hyllning till Wayne Shorter. Kanske mindre dansant än andra set, men inte mindre spännande för den sakens skull.
– Jag och John Beasley träffade Wayne Shorter bara fem månader innan han dog. Vi besökte honom i hans hus i Los Angeles för att prata om ett projekt där vi spelade hans musik med en symfoniorkester i Tyskland. Det var så inspirerande att få prata med Wayne och höra honom dela med sig av sin inställning till sin musik, han är så prestigelös i sitt förhållningssätt. ”Är det okej om vi ändrar det här i noterna”? Frågade vi. Yeah, yeah … sa han bara. Han hade en nyfikenhet inför att se vad som händer med och i musiken, och det känns väldigt tryggt för mig att ha med mig det där som musiker.
Vilka är utmaningarna med att kombinera en klassisk sinfonietta med jazzmusiker?
– En av utmaningarna är ljudnivåerna och dynamiken, vi har ju lite olika ljudvärldar. Klassiska musiker är vana vid att man inte mickar upp någonting, men det gör man ju nästan jämt med jazzinstrument, till exempel gitarren och en massa annat. Och sätter man en jazztrio i mitten av en sinfonietta och trummisen sätter sig och spelar på stockar eller på ridecymbalen en halv meter från cellisten eller violan så kan det bli lite svårt. Stråket har ju suttit hela sitt liv och övat på skillnaden mellan pianissimo och piano och det där kan raseras på en sekund.
Det visar sig även att fikat ser lite olika ut mellan olika genrer …
– När man repeterar med en sinfonietta så håller man tiderna. Tio över elva har man kaffepaus! Jag tycker det är bra att respektera det när man jobbar ihop.
Text: Sunniva Brynnel
[ur Lira #1 2024]
PS: Den 29 mars släpper Magnus Lindgren och John Beasley duoskivan Butterfly effect på tyska skivbolaget Act. Vi recenserar den i Liras nästa nummer!
