I dagarna släpps en ny och ambitiös bok om svensk jazzhistoria med namnet Frihetens blå toner – En berättelse om jazzen i Sverige.
Författaren Göran Jonsson berättar om sin personliga relation till jazz.
– När jag blev intresserad på allvar för kanske trettio år sen väcktes samtidigt ett intresse för jazzens historiska aspekter. Saker som medborgarrättsrörelsen i USA till exempel – jazzen har en väldigt intressant historik.
När Jonsson för tre år sedan fick nys om att ordet jazz gjort sin svenska dagspressdebut 1919 – ”i Göteborgs Dagblad, som en term för dansmusik” – föddes idén till boken, som ger en hundraårig översikt av jazzen i Sverige från 1920-talet fram till i dag.
– Jag tänkte att, ja, det tar väl två-tre år att skriva en sån här bok. Jag har ju ett heltidsjobb som journalist, så det här fick jag sköta på fritiden. Och så började jag gräva i den svenska jazzhistorien.
När vi talas vid har han just fått en första leverans av Frihetens blå toner och den 17 september har boken releasefest på Fasching i Stockholm. Under kvällen spelar saxofonisten/klarinettisten Per ”Texas” Johansson med Mattias Ståhl på vibrafon och Konrad Agnas på trummor. Vi diskuterar jazzens historia i Sverige och Göran Jonsson pekar på några av de historiskt intressanta händelserna:
– Till exempel var ju ”dansbane-eländet” ganska omskrivet på 1940-talet, där Alice Babs utmålades som en kulturfara för ungdomen. Och tidigare var det de här rasistiska påhoppen på Louis Armstrong när han kom till Sverige första gången 1933. Så det var nog inte bättre förr ändå! Även om jazzen var ungdoms- och dansmusiken på 1950-talet, så var den var nog inte så himla bred som man kan tro, utanför de här kretsarna.
Jazzen som marginaliserad konstform eller ej – Jonsson tar med oss på en resa mellan amerikanska jazzstjärnors relation till den svenska publiken, viktiga svenska jazzklubbar och skivbolag samt våra egna viktiga jazzikoner genom tiderna, som Monica Zetterlund, Jan Johansson och Esbjörn Svensson Trio.
Vilka hoppas du ska läsa Frihetens blå toner?
– Alla! För de som var med på 1960-talet kanske det här inte är lika obekant som för den yngre generationen, så i den mån som yngre människor vill läsa böcker om jazzhistoria är det naturligtvis jätteskoj. Men boken vänder sig till alla som är jazzintresserade och jag skriver om samhälleliga förändringar och försöker sätta in jazzen i ett sammanhang. Så boken har ett ganska brett tilltal.
Sunniva Brynnel
(Ur Lira #4 2018)
