Redaktionsbloggen

Japanskt på Konserthuset i Stockholm. Bild: Hélène Lundgren

Japansk kammarmusik på Curious Classics

Keisuke Zenyoji, Akiko Fujimoto, Mariko Kezuka
Konserthuset Stockholm 1 mars

Musik från Edo-perioden (1600-1800-talet) i Japan tillhör inte vanligheten att få höra live i Sverige. Men tack vare Curious Classics-festivalen får vi chansen att bekanta oss med denna vackra japanska kammarmusik.

I Grünewaldsalen får vi höra fem verk. Det första verket är Kurokami med Akiko Fujimoto på sång och shamisen, en tresträngad bandlös ”banjo-luta” som skorrar lite sitar-likt men med ett ljud mer likt banjo än luta och spelas med det största plektrum jag har sett. Hennes sång om en äldre kvinnas minnen om kärlek är både innerlig och mäktig.

jap2Andra verket är Shika no tone med Keisuke Zenyoji på den kantblåsta bambuflöjten shakuhachi och ett gästspel av Gunnar Jinmei Linder på dito. Det är mycket vackert och börjar med call and response (två hjortar som svarar varandra) i olika delar av salen innan de båda förenas på scenen.

På tredje verket förenas Fujimoto med Mariko Kezukakoto, den japanska brädcittran, och de lite gällare tonerna från shamisen får sällskap av de drömska harplika tonerna och med sång från båda.

jap3Därefter kommer ett solonummer med Zenyoji på flöjten shakuhashi, bedårande vackert i dess glidningar bland Moyantemplets silhuetter (den lär komma därifrån), och som avslutning får vi den utsökta Nebiki ni matsu där alla tre förenas i ett verk om tallrötter som grävs upp på årets första dag (under råttans år) och ska bringa lycka. Det är ett fulländat ensemblespel med växelvis utsökt sång av Kezuka och Fujimoto på de olika verserna –det går bara att imponeras!

Enligt utsago anses musiken vara återhållsamt vemodig men för mig sipprar nog det vackra vemodet igenom och blir till musikaliskt körsbärsblom som faller en stilla sista vårkväll.

text: Magnus Kjellberg
bilder: Hélène Lundgren


Fler recensioner

Annonser