Vishwa Mohan Bhatt, Satish Vyas
Stockholm Sangeet Festival, Musikaliska, 8 oktober 2017
Andra dagen på den elfte upplagan av festivalen Stockholm Sangeet avslutas med ett par nordindiska konserter av hög kvalitet. Först ut på Musikaliskas scen är Satish Vyas, virtuos på det sjuttiotvåsträngade hackbrädet santoor.
Med fjäderlätt och imponerande exakt anslag hanterar han sitt instrument, till ackompanjemang av handtrummorna tabla och pakhawaj. Snett bakom Vyas sitter dessutom två av hans lärjungar och alstrar en konstant surrande bordunton från varsin tampura, den traditionella långhalslutan, samtidigt som de från nära håll kan observera mästarens finlir. Det blir en känslig, dynamisk och mycket njutbar spelning.
Till nästa akt höjs volymen, även om ljudkällan nu inte är fler än två musiker: tablaspelaren Nihar Mehta och festivalens största namn, Vishwa Mohan Bhatt. Sedan femtio år tillbaka spelar den nu sextiosjuårige Bhatt på en egen uppfinning som han själv – efter sitt mellannamn, vilket han med ett lätt leende låter publiken veta – döpte till mohanvina. En sorts blandning av slidegitarr och de indiska stränginstrumenten vina, sarod och sitar. Tjugo strängar har den, varav tolv är till för resonans, fyra bordun och fyra melodi.
För internationella lyssnare är nog Bhatt mest känd för sitt samarbete med Ry Cooder och deras Grammybelönade album A meeting by the river.
Kvällens möte vid Nybroviken både smeker och river. Inledningen är en fyrtiofem minuters tolkning av aftonragan Shyam Kalyan. En lugn frirytmisk introduktion till ragans tonförråd, med enbart mohanvina, följs av en hetsigare del i sextontakt innan slutligen slagverket gör entré och det hela utvecklas till ett tätt och svängigt duospel.
Bhatt bänder och binder tonerna. Utnyttjar skickligt instrumentets hela register från skiraste diskant till råare metalliska bastoner. Rytmiken är omväxlande rak eller synkoperad. Fraser upprepas och går i varandra. Trummorna svarar och kommenterar.
Emellanåt gör all resonans det svårt att urskilja detaljerna men oftast blir det en lyckad, kraftfull helhet. Sedan följer, som traditionen bjuder, några mer lättsmälta stycken. Lite tydligare teman med variationer. Vi får höra Ganges Delta Blues från Cooderskivan men också en enkel ordlös sångmelodi.
– I fler än femtio länder har publiken sjungit med i den, konstaterar Bhatt.
Så även här. Med lätta steg lämnar jag Musikaliska och går ut i oktobermörkret, redan nyfiken på nästa års artistbokningar.
text & bild: Dag Strömberg
