Huun Huur Tu
Fasching, Stockholm 9 juni
Av alla saker som går att ägna en sommarkväll åt har påfallande många personer just denna afton valt att tillbringa ett par timmar med att lyssna på strupsång. Det är nämligen vad Huun Huur Tu förmodligen är mest kända för, men kvartetten från delrepubliken Tuva i södra Sibirien bemästrar förstås även en mängd traditionella instrument. De inleder konserten med ett fyrstämmigt a cappella-stycke för att visa upp flera olika typer av övertons- och strupsång, och redan där fångar de publiken.
Alla fyra medlemmarna är både vokalister och multiinstrumentalister. De flitigast använda instrumentet är ett tvåsträngat stråkinstrument som heter igil, vilket stundtals tre av dem spelar tillsammans men oftast en eller två, medan den fjärde oftast spelar flöjt. Både de sträva stråkljuden och den mjukt klingande flöjten är ganska lågmälda, så det blir en väldig kontrast att den stora och basiga trumman dånar rejält.
Flera av sångerna handlar om livet som nomad, vilket vissa delar av befolkningen i Tuva fortfarande är, eller om ämnen som exempelvis en kamelkaravanförares hemlängtan. Luta och ett slags klapprande träslagverk används för att illustrera hästritt, och i en sång använder Kaigal-ool Khovalyg både rösten och visslingar för att imitera olika fåglar på ett makalöst skickligt sätt. Även gitarr spelas i några låtar, som den vackra Kongurei med stundtals fyrstämmig sång.
Förutom den dundrande trumman tar Huun Huur Tu egentligen inte till några större utspel, men det behövs inte heller. Med inslag av olika rösttekniker i de flesta låtar får publiken det den uppenbarligen vill ha, vilket möts av varma applåder efter varje nummer. Och inte undra på det, för det ju inte precis varje dag som Tuvas åtminstone i Europa förmodligen mest kända musiker gästar Stockholm, så detta var sannolikt efterlängtat.
text & bild: Rasmus Klockljung
