Redaktionsbloggen

Ale Möller och Knut Reiersrud duellerade på Stallet. Bild: Peter Bothén

Humor och spelglädje med Möller och Reiersrud

29 apr 2022

Ale Möller och Knut Reiersrud
Stallet, Stockholm 28 april 2022

Efter att ha skjutits fram flera gånger av skäl som nog alla kan ana blir denna konsert till slut av på ett utsålt Stallet. Och det var onekligen värt några års väntan, inte bara för musiken utan också för att det är två lysande underhållare som intar scenen.

Efter att norske Knut Reiersrud inlett kvällen med några blueslåtar kliver Ale Möller upp, och redan innan han börjar spela drar han kvällens första längre mellansnack av många, denna gång om hur blues är en känsla och inte bara en musikform. Därefter sjunger han en rebetikasång, skriven i Chicago, som givetvis framförs på grekiska.

Den som någon gång har sett Ale Möller vet att han byter instrument mellan i stort sett varje låt, och ofta även mitt under låtar. Så även denna kväll, och här håller han sig till ett dussintal olika. Det öppnar för en mycket varierad repertoar som inte bara visar på bluesens bredd. Här får vi även höra en visa av Alf Prøysen om en taltrast, där Reiersrud då och då trycker igång samplat fågelkvitter och Möller spelar virtuost sälgflöjtsolo.

Det stillsamma gitarrplinkandet glider nästan omärkligt över i What a wonderful world. I en traditionell norsk vals spelar Möller ett långt dragspelssolo där hans minspel växlar nästan för varje ton, och senare spelar han ett par springlekar på tre (!) munspel och blir så exalterad att han sitter och hoppar på stolen. En bluesballad som Reiersrud fick av Dr John förgylls av en sordinerad trumpet, och i en cajunvals från Louisiana sjunger Möller till eget dragspelskomp.

Även Knut Reiersrud står för oerhört roligt prat mellan låtarna, och med utmärkt tajming drar hans humoristiska berättelser ner applåder. Han förklarar att många instrument är tillverkade av trä, och därför har han skrivit en hyllningssång till just träden, och till och med den redogörelsen är ett komiskt mästerstycke. Duon driver både med varandra och med publiken, men med sådan värme att det bara blir än bättre.

De tar inte till några stora grepp för att briljera med sin virtuositet, utan oavsett instrument och vad de än spelar för låt känns det självklart att göra det just på det sättet, även när de imiterar tågvisslor i en duett på munspel och mungiga eller gör bluesvals av en Beatleslåt.

Som avslutning tolkar de Peps Perssons Falsk matematik och Reiersrud lägger in fraser från Abbas Money money money i sitt resonatorgitarrsolo för att förstärka budskapet.

text: Rasmus Klockljung
bild: Peter Bothén

Annonser