Från om och med hösten 2024 kommer kandidatprogrammet i världsmusik på Högskolan för scen och musik i Göteborg i stället att gå under namnet ”samtida traditionsmusik”. Programmet slopade dessutom redan hösten 2023 det tidigare kravet på svenskakunskaper för studenterna.
Lira tog ett snack med Sofia Högstadius, violinist, lärare och programansvarig, för ett samtal om förändringarna på institutionen.
Varför kändes det viktigt att införa engelska som undervisningsspråk och ta bort kravet på svenska?
– Vi har ofta haft undervisning på engelska även innan det officiella bytet, eftersom vi både har haft internationella utbytesstudenter och engelsktalande lärare. Men i och med det här vill vi att människor som kanske precis har flyttat till Sverige ska kunna plugga här utan att kunna prata svenska.
– Vi gjorde det också för att få en mångfald av studenter på utbildningen, folk som håller på med sin musik på ett annat håll i Europa eller resten av världen men som vill studera här utan att lära sig svenska. I vår första årskull utan språkkrav nu i höstas är faktiskt sju av nio elever från andra länder än Sverige.
Berätta varför namnet Världsmusikprogrammet nått sitt utgångsdatum.
– Det där har varit en längre process som det har pratats om i många år här på institutionen. Det känns som att världsmusik var ett namn som funkade jättebra 2001, inget ont om själva termen och den funkar fortfarande bra i vissa sammanhang. Men ett kandidatprogram med inriktning världsmusik … vi började ställa oss frågande till vad det verkligen betyder.
– För mig hade ordet världsmusik lite mer frihet i sig förr, det var något som symboliserade en blandning av kulturer, frihet, och folkmusik som inte är bunden till starka normer. Men jag har också en känsla av att världsmusik har börjat betyda något som inte är svenskt eller nordiskt, eller att ordet används för ”det som jag inte känner till, allt som jag inte kan något om”.
Varför landade ni i begreppet samtida traditionsmusik?
– Vi känner att det är ett namn vi trivs med och som vi kan försvara. Vi vill vara i traditionsmusiken, i musiken som har lärts på gehör, muntlig tradition från olika platser. Men vi vill också vara i samtiden, och i vår samtid finns det folk från hela världen. Det är det viktiga.
Sunniva Brynnel
