Redaktionsbloggen

”Hej, jag heter Goran och jag spelar trumpet”

21 Okt 2018

jazzoo1

Jazzoo med Oddjob
Hörsalen Kulturhuset, Stockholm Jazz Festival 20 oktober 2018

”Hej, jag heter Per och jag spelar saxofon och flöjt”.
”Hej, jag heter Goran och jag spelar … trumpet.”
”Hej, jag heter Daniel och spelar piano.”

Detta svårslagbara sätt att inleda en konsert och samtidigt presentera sig själva borde Oddjob använda även för sina vuxenkonserter. Nu var det gruppens konsert för barn i ett utsålt Hörsalen på Kulturhuset som började så.

På scenen fanns förutom Per ”Ruskträsk” Johansson, Goran Kajfes och Daniel Karlsson också Peter Forss, bas, och Moussa Fadera, trummor, samt ”djurskötaren” Helene Berg som styrde uppspelningen av konsertens animerade filmer.

Konserten var den andra föreställningen för dagen och musiken Oddjob framförde kommer från deras barnprojekt Jazzoo som är både en skiva och en animerad film av Adam Marko-Nord, byggd på Ben Javis bokillustrationer av djur.

De flesta barnen i salongen blir förtjusta direkt när de får se sekvenser från filmen och samtidigt hör Oddjob spela till. Det blir även vi vuxna jazzintresserade i publiken, som påminns hur bra musiken till Jazzoo är med sina gedigna och roliga arrangemang. Det är dessutom imponerande hur man i en liveversion får vissa ljudeffekter att sitta exakt, som när en krokodilkäft plötsligt smäller igen.

Mellansnacket var givetvis anpassat till den unga publiken konserten igenom. Vid ett tillfälle blir Oddjob sinsemellan oense om ifall en anka har känslor, men spelar sedan ett väldigt fint melankoliskt stycke till en film om en deprimerad anka. I nästa stund dansar ystra pingviner på duken och dessförinnan brakar en ohejdbar elefant fram genom djungeln. Oddjob skapar passande musik även till dessa djur och situationer.

Barnkultur är en alltid stor utmaning, särskilt att göra en föreställning för barn i olika åldrar. Min medhavda sexåriga testperson älskar jazzmusik men blev genast skeptisk när hon såg hur kul tre- och fyraåringarna hade till musiken och filmerna. ”Kan vi gå snart? Det här är för små barn”. löd hennes obarmhärtiga bedömning efter en låt. Men jag tror att hon var en av mycket få missnöjda i Hörsalen denna eftermiddag.

text & bilder: Anders Pihl

Annonser