Redaktionsbloggen

Tyska gruppen Faun under sin första Sverigespelning.

”Hednafolk” med stor spännvidd

Faun
Fryshuset, Stockholm 3 mars 2023

Pagan folk är ett närmast okänt begrepp på musikscenen i Sverige, men lite längre söderut är det en genre som är betydligt större. Aningen förenklat innefattar den ofta inspiration från såväl medeltida musik från exempelvis Frankrike som nordisk, keltisk och annan folkmusik, och mytologi från olika håll är ofta framträdande i texter och image.

Att det trots inslagen från kanske särskilt svensk folkmusik har varit svårt att få fotfäste här blir tydligt av att ett av de ledande banden, tyska Faun, först nu gör sin allra första konsert i Sverige, efter att ha släppt ett dussintal skivor varav den senaste som av en händelse heter just Pagan. Men kanske kan det lossna nu? Det är i varje fall inget fel på entusiasmen hos de några hundra fans som tagit sig till Fryshuset denna kväll.

Bandet går ut hårt med den bretonska klassikern Andro, och redan här visar de att de även i hög grad hämtar inspiration från rock när Stephan Groth trampar ner wahwah-pedalen i botten under sina vevlirasolon. Annars är de flesta låtar under konserten sånger, och här har Faun ett starkt kort i att de har tre vokalister som omväxlande sjunger lead eller stämmor. Laura Fellas sopran är ofta ljuv, och kontrasteras ibland mot Adaya de Baïracli Levys altröst. Även Oliver Satyr som spelar irländsk bouzouki sjunger i många låtar, och valet av sångare – och att ibland lägga in flerstämmiga refränger – ger låtarna många olika karaktärer.

Något annat som ger Faun deras typiska sound är Niel Mitras elektronik. Det syns sällan mer av honom än den höga hatten som guppar i takt bakom datorskärmarna där längst bak på scenen och han tar inte heller över ljudmässigt, men hans beats och basklanger ger musiken mer djup. Den sista kuggen är Rüdiger Maul som växlar mellan trumset, där han främst använder pukorna, och att gå långt fram på scenen med en ramtrumma eller smattra loss på en brasiliansk timbau.

När det gäller det nordiska inslaget byter Satyr i några låtar till moraharpa, och i en annan låt väver man in en snygg instrumental cover på den gamla Hedningarna-hiten Kruspolska. Adaya de Baïracli Levy växlar flitigt mellan spansk säckpipa, blockflöjter och flera andra slags flöjter som ofta är de huvudsakliga melodiinstrumenten, och tar sig även an en luta i en sång.

Mytologi är som sagt populärt, och här sjungs sånger om bland andra Oden och Tor men också Pan och keltiska gudomar. Från senaste albumet hämtas Tamlin, som skildrar ett slags bergtagen-myt. Faun blandar friskt från vitt skilda tidsåldrar och kulturer vad gäller både tematik och instrumentering, och varför inte?

Faun bjuder på en stark Sverigepremiär med många ösiga låtar men också en del lugnare nummer, och avslutar med kvällens längsta och stillsammaste låt Hymn to Pan.

text & bild: Rasmus Klockljung


Fler recensioner

Annonser