Jord
Estradscenen, torsdag, Stockholm Folk Festival
En alltför välbevarad hemlighet i folkmusik-Sverige är kvartetten Jord från Tornedalen. Jord är ett av de band som uppträder under den första kvällen av Stockholm Folk Festival på Hesselby Slott. Underrubriken för kvällen är 5 Folk Festival och fokus är på de fem officiella minoritetsspråken i Sverige. (De andra är jiddisch, romani chib, finska och samiska.)
Jord må inte ha lika stor star quality som Sofia Jannok, som uppträdde direkt efter Jord och som företräder samiskan den här kvällen, men de tar igen det med trivsel och smittande leenden. Egentligen är det motsägelsefullt: sångerskan Susanne Rantatalo berättar att alla texter på meänkieli (alltså tornedalsfinska) går i ”härlig moll!” och att flickorna och pojkarna aldrig får varandra. (”Så ni behöver inte förstå alla ord. Blir det nån ändring säger vi till.”) Samtidigt, mitt i all härlig moll, är alla fyra gemytligt glada hela tiden och sprider smittande leenden. Det är inte något grottande i nordiskt mörker för dess egen skull.
Och några sånger handlar om annat än olyckliga älskande och är påfallande muntra. Nya medlemmen Johanna Lindgrens fina sång om sommarminnen, Susanne Rantatalos Kaunisvaara, en sång om barndomens vackra berg, och Jan Johanssons melodi Ilon humppa – lycklig humppa.
Kompet är i första hand ståbas och dragspel och alla fyra sjunger vacker stämsång. På nån annan festival skulle de kunna jamma med ett reggaeband som Glesbygd’n. Det behagliga gunget är inbjudande och inom kort är gräsplätten framför scenen full av ystert dansande tanter. Det är en sympatisk bild av den öppna stämning som kännetecknar Stockholm Folk Festival, speciellt en kväll som denna – när det dessutom är fri entré tack vare samarbete med Parkteatern. Bara att tacka och ta emot.
Kalle Tiderman
