Bixiga 70
Fasching, Stockholm Jazz Festival 14 oktober 2023
När det brasilianska niomannabandet Bixiga 70 på lördagskvällen skulle upp på scenen på ett utsålt Fasching var de tvungna att åla sig fram genom en tätstående och förväntansfull publik. Nyfikenheten var stor. Flera jag pratade med bland åskådarna hade faktiskt inte hört gruppens musik tidigare utan kom för ryktets skull.
Det är ett rykte som Bixiga 70 filat på i över tio år med sin speciella blandning av funk, jazz, afrobeat, cumbia, dub och blaxploitation-filmmusik. Namnet är taget från stadsdelen Bixiga i hemstaden São Paulo som är känt för sitt rika kulturutbud medan siffran 70 både refererar till en adress där bandet har sin studio och är en hyllning till Fela Kutis legendariska grupp Afrika 70.
Bandets sättning får med nöd och näppe plats på Faschings scen; fyra blåsare, gitarr, bas, keyboard och två slagverk. Genast när de drar igång infrias förväntningarna. Musikens turbomotor drivs av de båda kvinnliga slagverkarna Simone Sou och Valentina Facury som väljer och vrakar ur en Aladdin-ask av rytmer från Brasilien, Karibien och Västafrika för att skapa den självklara grunden övriga musiker kan vila på.
Själva grundidén med Bixiga 70 är ett urstarkt och samspelt kollektiv. Alla beståndsdelar, från smälltajta blåsriff till psykedeliska elektronljud, låter som gjutna i ett stycke. Alla för en, en för alla, tycks parollen lyda. Blåsarnas korta solon ingår mer i den hårdknutna kollektiva väven än att vara personliga uttryck.
Precis som man kunde ana är livescenen det rätta elementet för Bixiga 70. Visst har de lyckats alldeles utmärkt med att fästa sitt sväng på skiva, men det hypnotiska groove som gruppen söker kräver en livesituation för att komma fullt ut till sin rätt.
Svänget och musikernas hängivenhet får mig snart att sluta sakna sånginsatserna från några av grupperas senaste inspelningar. Alla låtar på Fasching är instrumentala. Den ende som talar är gitarristen Cristiano Scabello, som sköter mellansnacket och roar med humoristiska presentationer.
Konserten känns som helhet genomtänkt och välstrukturerad. Bixiga 70 tycks veta precis vad de gör. De inledande starka låtarna etablerar relationen med oss i publiken. Sedan kommer ett drömskt parti med två långsamma vackra låtar innan de trampar på gaspedalen och bygger upp en musikalisk luftfärd som hela tiden expanderar. De filmiska kvaliteterna i gruppens musik blir större, melodierna får allt mer rymd samtidigt som de mörka undertonerna under glädjen djupnar.
Danslyckan blir mångbottnad, extasen växer av att sorgen också är med. Det blir en flygtur där vi till sist glömmer oss själva. Men underbart är kort. Även om gruppen trugas av en hänförd publik att spela en låt mer än vad de tänkt, tar det sedan tvärt slut. Inga extranummer, genast ljus i taket. Vi var många som gärna hade fortsatt resan neråt och inåt länge till.
Text: Anders Pihl
OBS: Just nu och så länge festivalen pågår kan du teckna en helårsprenumeration av Lira till extra förmånligt pris – ange kampanjkoden ”SJF” när du beställer ”1 år, 4 nr” i formuläret här så får du 50 % rabatt!
