Redaktionsbloggen

Gripande sång med syskonkvartett från Kongo-Kinshasa

29 maj 2017

Syskonen Kunda
Kulturens Hus Luleå, Stora salen, lördag 27 maj

När syskonen Kunda bodde i Kongo var musiken och att sjunga i kyrkan en naturlig del av livet. Men någon sånggrupp var de inte. Det var när de kom till det lilla samhället Råneå i egenskap av kvotflyktingar 2008 som de blev hänvisade att sjunga med varandra, för att kunna sjunga sin egen musik. Deras sångtalang blev snabbt omtalad och de började få förfrågningar om att uppträda. På sätt bildades sånggruppen Syskonen Kunda. I lördags gav de för tredje gången konsert i Kulturens Hus.

Med sina sammetslena och säkra röster framför de en svängig mix av afrosouljazz, afrogospel, a cappella, rumba, salsa och till och med lite americana. Det mesta är eget låtmaterial av Chloé och Claudine Kunda men också en del covers och traditionellt.

Att de tror på Gud gör de ingen hemlighet av men inte heller gör de stor sak av det vilket känns bra. Det är mer så att de mellan låtarna talar om fred, kärlek, hopp, tro och ”livets bergochdalbana”. De sprider glädje trots att själva har sorg. Orsaken att de flydde Kongo-Kinshasa var att det blev för farligt att stanna kvar efter att deras pappa blivit fängslad av politiska skäl. Han avled nyligen och hade då suttit 16 år i fängelse.

Stämsången är central i Syskonen Kundas musik. Men i kompbandet hörs Junior Kundas glittrande pigga gitarrspel, det som är så karaktäristiskt för mycket afrikansk musik. I övrigt består kompbandet av flera välrenommerade musiker från Norrbotten, bland andra saxofonisten Gunilla Ask. De är hyfsat samspelta men det hörs att de afrikanska rytmerna är lite nya för dem. De har potential att bli ännu tajtare som band och kanske förstärkas med fler rytminstrument.

Den absoluta höjdpunkten på konserten är Kirk Franklin-gospeln My world needs you. Låten har hela spannet från finstämt och sprött till bombastiskt. Här turas de om att sjunga solo och deras individuella röster när de ger allt är bara så mäktiga! Mitt i allt det svängiga är det samtidigt så vackert att jag blir rörd. Och det blir jag många gånger under konserten.

Jag önskar denna sånggrupp all framgång. Och blir de mer kända så kom ihåg var ni läste om dem första gången!

Text och bild: Susanne Holmberg


Fler recensioner

Annonser