Redaktionsbloggen

Kolonien på Fasching. Bild: Rasmus Klockljung

Familjärt när Kolonien släppte sin nya skiva

14 maj 2022

Kolonien
Fasching, Stockholm 11 maj 2022

Skivreleasekonserter är ofta speciella, och det syns verkligen att Kolonien sett fram emot den här kvällen. Det har även många i deras kretsar gjort, för en stor del av publiken utgörs uppenbarligen av deras vänner och familjer. Som det familjeband som kvartetten beskriver sig som förvånar det inte heller att bandmedlemmarnas barn är på plats och då och då kutar omkring genom publiken.

Konserten görs i ett set men är på sätt och vis uppdelad i flera sektioner. Efter ett intro där de bygger upp stämningen drar svänget snart igång i låtar som Drömmen och Alla andra, där stämsången i den senare avlöses av synkoperade riff och ösigt slagverksspel. I flera av låtarna får bandet dessutom sällskap av gästande Albin Lagg på trumpet och flygelhorn som ofta dubblerar Anna Möllers fiolstämmor.

Därpå blir det betydligt mer avskalat i nya albumet Till skogens titelsång, där långa tramporgelackord utgör det enda kompet till de fyra rösterna. Slagverkaren och organisten Mischa Grind som sjunger lead i den låten beskriver den som ”en hyllning genom sorg” till skogen och naturen som håller på att gå förlorad. Här följer även två sånger tillägnade bortgångna släktingar som också tillhör de mer stillsamma numren.

Men Kolonien är skickliga på att ge låtarna flera skepnader, en som inleds lugnt kan så småningom mynna ut i instrumentalt ös, och det är sällan som publiken står stilla en längre stund. 6/8-gunget i Time will tell och Morgondag sätter fart på dansgolvet, och visar verkligen bandets förmåga att smälta samman vitt skilda musiktraditioner. I den senare möts norskt klingande fiol och pulserande slagverksrytmer som låter som hämtade betydligt längre söderifrån.

Även Arvid Rasks plektrumlösa gitarrspel och basisten Erik Rasks synkoper gör sitt till för att tillföra såväl västafrikanska influenser som det tunga reggaeparti som dyker upp i avslutande Lämnar staden. Att få ihop alla dessa olika inslag helt sömlöst är kanske det Kolonien är bäst på och något som verkligen kännetecknar deras musik.

Ett annat kännetecken är alltså stämsången, och extranumren avslutas med att de samlas runt en gemensam sångmikrofon med bara en gitarr som komp i den fina Unlearning.

Rasmus Klockljung

PS: Läs Kolonien berätta allt om nya albumet Till skogen i Liras sommarnummer som kommer den 20 maj.


Fler recensioner

Annonser