Durspelaren och multiinstrumentalisten Thor Ahlgren är aktuell med projektet Lå å lä, där cajun möter svensk folkmusik. 1 oktober släpps ett minialbum men redan i dagarna ger sig gänget ut på vägarna för en mindre turné.
På skivan utforskar du bland annat mötet mellan skånsk musik och cajun. Vad har de gemensamt?
– Ja, jag försöker göra den kopplingen. Skånsk traditionell visa och musik har tydliga likheter med cajun och Louisianafranskans diftonger och klang. Louisianafranskan är en mix mellan språk, det är som franska och engelska blandat. Skånska har på ett liknande sätt väldigt mycket danska i sig.
Hur gör man när man tar en svensk tradlåt som till exempel klassikern Chokela å bullar och gör den till cajun?
– Skillnaden är musikerna och groovet. Cajunmusikerna på skivan är några av de allra främsta inom genren, de spelar till dans fem dagar i veckan och har ett visst groove och beat inom sig. De flesta folkmusiker i Europa skulle spela en sån här låt ganska rakt. Men om man spelar den i cajunstil så lägger man till drillar och sväng. Och i Louisianamusiken spelar man liksom ”i pausen”, man har melodin i huvudet men man spelar inte alla toner utan man tar paus ibland. Man jobbar inte så hårt när man spelar cajun och det är inte jättemycket som händer.
Men om man vill lära sig hur en cajunlåt verkligen går, vem ska man lyssna på då i så fall?
– Det är inte så strikt. Men man kan lyssna på sången, sången har ofta melodin. Fiolen brukar spela lite samma som sången, fast även den spelar liksom runt melodin!
Finns det någon låttyp inom den svenska traditionen som passar extra bra att göra om till cajun?
– Engelskor, schottis och vals passar bra. Men man spelar vals på ett helt annat sätt i Louisiana än i Sverige. I cajun är trycket på ettan, första taktslaget, det låter ”DANG-gadagadaga, DANG-gadagadaga…” Cajunvalser är min favoritgrej i hela cajunmusiken!
Text: Sunniva Brynnel
Turnéplan:
30/8 Vänna Gård
5/9 Mellby
6/9 Östra Frölunda
8/9 Trondheim
10/9 Malmö
11/9 Stockholm
12-3/9 Åland
[ur Lira #2 2025]
