Redaktionsbloggen

Brokigt och suggestivt men lite statiskt med Fat Freddy’s Drop

21 Okt 2018

Nyzeeländskt besök på Nobelberget i Stockholm. Pressbild.
fat-freddys-drop-3-sonar-bcn-2017

Fat Freddy’s Drop
Nobelberget, Stockholm 20 oktober 2018

Åttamannabandet Fat Freddy’s Drop från Nya Zeeland är lite av ett fenomen, oerhört populära i sitt hemland och även här i Europa. Kända för sina livekonserter där mycket är improviserat och där själva låtarna bara är en ram som kan fyllas med olika innehåll.

Musiken, säger de själva, har rötterna i den nyzeeländska myllan med påverkan av nutida Maorikultur (flera av medlemmarna är maorier) och annan musik från den delen av världen.

Inför ett utsålt Nobelberget med en mycket hängiven publik får vi åka med på en tur i ett tranceliknande musiklandskap. När det är som bäst är det en hypnotisk form av dub-electro med riff och melodier som smyger omkring i den kokande ekogrytan.

Men ibland känns det som att de stannar och inte kan komma vidare, och deras flört med nästan discoliknande tongångar blir ganska intetsägande för mig. Ingen i bandet utmärker sig speciellt förutom sångaren Dallas Tamiara vars fina soulröst kontrasterar till den ruffigare omgivningen. Kanske ska jag även nämna trombonisten Joe Lindsay som jobbar hårt på scenen även när han inte spelar och mot slutet får glänsa lite med en jättebastuba.

En kväll för den hängivna publiken.

Magnus Kjellberg

Annonser