Ishaaq Aarkistra
Kollektivet Livet, Stockholm 15 april 2026
För några månader sedan släppte Ishaaq Aarkistra sin första skiva, och nu är det till slut dags för debutkonsert för denna svensk-indisk-italienska konstellation. Albumet bygger på improvisationer som sedan klippts ihop till låtar och är minst sagt spretigt, på ett befriande sätt, och det visar sig att bandet får detta att lyfta ännu högre på scen.
Det hela inleds med fågelkvitter, och därefter närmast smyger musiken igång. Allt eftersom börjar rytmer och groove få mer plats, med i synnerhet trummisen Konrad Agnas, Suranjana Ghosh på tabla och elbasisten Daniel Bingert som släpper loss allt mer. Små melodifraser bollas mellan Nicolo Melocchis bansuriflöjt och Simon Svärds pedal steel, där den senares flitiga glissandospel onekligen för tankarna till många indiska stränginstrument och gör att den faktiskt passar utmärkt i det här sammanhanget.
Isak Klasson, alltså Ishaaq själv, lägger några mjuka sångfraser här och där och verkar mest sitta och mysa. Ungefär halvvägs in i konserten ansluter till sist sångerskan Tripti Sharma, och då tar det vokala lite mer plats, även från Ishaaqs sida.
Glädjande nog spelar bandet inte bara de åtta spåren från albumet utan också en hel del ännu färskare material, och den egendomliga blandningen av indisk inspiration, psykedelia och stundtals elektroniska ljud växer till sig under konsertens gång.
Daniel Bingert är som så ofta spektakulär i sitt spel och sitt uttryck. Ibland lägger han tunga basgångar för att i nästa stund spela melodier, andra gånger byter han plötsligt till en miniatyrsynt och får fram bisarra solon.
Det är ständigt fascinerande hur de till synes vitt skilda stilarna och instrumenten smälter samman så väl, och när Konrad Agnas och Suranjana Ghosh, som sitter vända mot varandra, håller ögonkontakt och liksom trycker upp groovenivån ännu ett steg för att sedan brista ut i stora leenden när de hakar på varandras synkoper, är det frågan om det inte är konsertens höjdpunkt.
Text: Rasmus Klockljung
