Redaktionsbloggen

klezmer-webb

Berättelserna i centrum för livskraftig klezmer

Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic
Teaterstudio Lederman, Stockholm 31 augusti 2019

Ett slags ”trots allt” kommer för mig när jag lyssnar på  Anne Kalmering & Stahlhammer Klezmer Classic under releasekonserten för skivan Vayter, som betyder vidare och framåt. Trots att den judiska befolkningen var nära att utplånas överlevde denna rikhaltiga kultur, dessa sånger där hela livet får plats; mycket sorg och vemod men också glädje och fest. Livet går vidare. Trots allt.

Allt detta förmedlas med inlevelse och sublimt spel från de tre musikerna och sångerskan, som berättar att de för första gången spelade tillsammans för tjugo år sedan på ett bröllop. (Då var inte cellisten med ännu.) Sedan dess har de spelat på otaliga bröllop, judiska högtider och fester men också på begravningar. Musiken som en så viktig del av livet.

Under kvällen får vi oss historierna i och om sångerna berättade. En hel del traditionella sånger både på jiddisch och ladino men också låtar skrivna under de mörka krigsåren, till exempel en vaggsång som en kvinna skrev till en föräldralös treåring i gettot i Vilnas (som i dag heter Vilnius). En annan sång handlar om sorgen efter hustruns död i gettot och längtan som följer. Starka berättelser som marineras i en musik som lyfter och förvandlar dessa hemskheter och förmår på något märkligt sätt bringa livslust även i det svåra.

Ledaren för gruppen violinisten Semmy Stahlhammers båda föräldrar är överlevare från kriget. Musiken har han fått med sig från hemmet och han för vidare det musikaliska arvet från fadern, som också hade ett klezmerband en gång i tiden. Här spelar han många fina stämmor till sångerna och fördjupar med sitt spel upplevelsen av varje sång. I de instrumentala låtarna visar han sin skicklighet och får fram olika ljud som förstärker känslorna. Det är som om berättelserna förmedlas genom fingrarna.

På dragspel hörs Miriam Oldenburg, en välkänd profil inom klezmer och världsmusik. Hon är ofta genom sitt ackordspel centrum i arrangemangen. Hennes spelande är rytmiskt spännande och mångskiftande. Det händer mycket under tiden, ett rikhaltigt spel.

Cellisten Isabel Blommé får både utrymme för många mellanstämmor men tar också en hel del komp med basgångar och ibland även ackord. Hon får också utrymme till uttrycksfulla soloinsatser som många gånger fördjupar smärtan i sångerna med sin sjungande ton.

Sångerskan Anne Kalmering kommer från en rysk-judisk familj och har fått med sig mycket av musiken under uppväxten. Hon sjunger med självklar auktoritet och får fram både vemodet men också en hel del humor. Hon vägleder oss under kvällen, berättar om sångerna, om samarbete i ensemblen och ger på så sätt sammanhangen, med charm och glimten i ögat.

Samarbetet mellan musikerna och sångerskan när fram musiken och berättelserna på ett suveränt sätt. Man lämnar lokalen med en i högsta grad berikande upplevelse.

Andreas Lagercrantz

Annonser