Boubacar Traoré Trio
Selam på Fasching, Stockholm 23 maj 2025
Boubacar Traoré, också kallad ”Kar Kar”, kan väl kallas en levande legend nu vid 82 års ålder och en över 60 år lång bergochdal-baneliknande karriär. Han växte upp i Kayes i nordvästra Mali där han som tjugoåring hämtade inspiration till sin blues- och mandébaserade (västafrikansk folkgrupp) musik som klingat långt innan begreppet ökenblues myntades.
På utsålda Fasching denna kalla vårkväll vaggas vi snabbt in värmen av Boubacar Traorés varma, lite vemodiga sång och gitarrspel som nästan blir transliknande då vi befinner oss i samma tonart och tempo mest hela tiden. Trots sin ålder har han en mycket fin och tonsäker sång som letar sig in publikens hjärtan och förför.
Vi får höra axplock från hans tiotal album som framförs av en mycket koncentrerad man där knappt ett leende släpps fram trots att det gungar och svänger grymt, sällan i upptempo, mestadels flyter floden av sång och gitarrslingor ganska stilla under livets alla broar som hans texter lär handla om.
Med sig på scen har han Jeremie Diarra på kalebasstrumma som lägger en säker och rytmisk grund för Boubacar och Vincent Buchers munspel att luta sig mot.
Och Vincent Bucher, vilken munspelare, han briljerar och broderar låtarna med känsla och elegans utan att ta över. Eller okej, han tar över lite ibland men det gör inget då vi får åka på fantastiska solon som jag sällan har upplevt.
Boubacar Traoré får med rätta mycket uppskattning från den åldersmässigt blandade och fokuserade publiken som inte vill att kvällen ska ta slut då sista låten är spelad och Traoré under publikens ovationer långsamt leds ut från scenen.
Text: Magnus Kjellberg
Bilder: Hélène Lundgren
