Eskil Roos

Medvetandet är väl ändå något av det mest spännande man kan ägna sig åt och det är också temat för albumdebuterande pianisten Eskil Roos. Den unge malmöiten visar direkt en fin känsla för melodier i första låten Nightride, som han framför solo. Lite åt det eftertänksamma hållet där pianots stämningsskapande möjligheter står i förgrunden. 

Det är överhuvudtaget något som utmärker skivan, ett vackert lyriskt spel av typiskt nordiskt slag. Attraktivt sådant, det är en fröjd att ta del av låtar som är både välkomponerade och välspelade.

Pianot får mycket plats, men också en hel del triospel med Gustav Sundquist på bas och Hampus Pettersson bakom trummorna. De kontrasterar på sina ställen det lyriska spelet med ett mer rytmiskt driv, som i Going home där dessa båda kvaliteter får samverka. I den låten hörs ett pådrivande riff på piano och bas och däremellan mer flödande melodiskt spel. 

På två låtar medverkar trumpetaren Adam Sass med finfint spel som förstärker känslan av en kapellmästare som har en stark idé med sin musik. Eskil Roos visar här att han är en musiker att hålla koll på. Mysteriet med medvetandet gestaltas i en lättillgänglig och härlig jazz att njuta av under mörknande höstkvällar.