Meshell Ndegeocello

Att artisten Meshell Ndegeocello får ge ut den här och de två föregående plattorna på anrika jazzetiketten Blue Note innebär rimligen att bolaget vill utvidga vad jazz betyder i mitten av 2020-talet. För jazz är inte huvudsaken här, snarare är det soul, funk och en gnutta reggae som står i förgrunden. Lite känns det som att artisten, som både sjunger och spelar bas, återvänt till de första skivornas nu-soul, fast med mer utmejslad personlighet. 

Synonym är ett ambitiöst album med massor av gästartister och ett samspelt band i botten. Varje låt har minst en gästartist och vi får bland annat höra Cat Power, Chaka Khan, Brandi Carlile, Bill Callahan och Lizz Wright för att bara nämna några. 

Med så många gäster kunde man gissa att det kunde bli en splittrad platta, men Meshell Ndegeocello lyckas hålla ihop skivan och trots viss spretighet har det blivit ett album som är härligt att höra från första till sista låten. Artistens tajta och läckra basspel i samspel med bandet är också sammanbindande. 

Varje album som Meshell Ndegeocello ger ut är ett projekt i sig och det gäller även Synonym. Ett faktum som innebär hög angelägenhetsgrad. En artist som nästan alltid är spännande att följa.