Tobias Grim

Lika bra att klargöra omedelbart att titelspåret inte är en jazzversion av David Bowies Berlin-nostalgiska Where are we now? Det är i stället Tobias Grims egen komposition, med ekon av hans favoriter John Scofield och Pat Metheny, över en samba-tempererad rytmik. Armand Van Wijcks munspel skänker låten extra färg, där han blåser över Rubem Farias skumpande elbas. Detta i ett av fem spår (av skivans nio) som är skrivna av Grim, varav två i tandem med andra.

Den Göteborgsbaserade gitarristen Tobias Grim startade sin bana i Linköping, där han redan i späd ålder ivrigt fingrade på gitarren. I dag är han en lika hyllad som skickligt smakfull gitarrist som spetsar sin lättlyssnade men ärkeproffsigt framförda jazz med rejäla doser av brasiliansk musik.

Redan 2014 års debutalbum fick titeln Brazil lines, och det gröngula bladguldet appliceras frikostigt även på Where are we now? Milton Nascimentos gamla Milagres dos peixes är ett av två spår där Karolina Vucidolacs sång kommer in som en frisk fläkt. Grim har också kunnat höras i trion Moirango, som satsar på just brasilianska tongångar.

Ibland kan vi även skönja afrikanska influenser, som i den traditionella senegalesiska Kanakassi. Lamine Cissokhos kora klingar vackert, och han medverkar även på singelspåret Gånglek från Älvdalen, fast då i en svensk traditionslåt, bekant för många genom Jan Johanssons klassiker Jazz på svenska. Här samtalar Grims elgitarr med norska Terese Lien Evenstads fiol, Olli Rantalas kontrabas och Johan Birgenius följsamma trummor. Evenstads fiol dyker även upp i nästa låt, Grims egen jazzvandring A search for peace.

Allt avslutas med samma Witchi tai to som Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet i fjol gav nytt liv på sitt album Shadows. Den amerikanske jazzsaxofonisten Jim Peppers låt med rötter i en ceremoniell peyotesång blir här en svalkande lugn sak. Ett varierat album, som synes.