Aldrig i livet

Denna dansk-svenska kvartett har två trummisar, men det innebär inte alltid ett överdåd av rytmer. I stället är det ofta snarare klanger som står i centrum på denna debutskiva. Både Michala Østergaard-Nielsen och Thomas Præstegaard spelar även vibrafon, men den som allra mest formar skimrande ljud är Martin Nilsson som ur sin elgitarr får fram långt uthållna, mjuka ackord. Det är som allra tydligast i ett långt duostycke tillsammans med altsaxofonisten Jesper Zeuthen, men som för att bryta av mot det är nästa spår i stället intensivt med hetsiga trummor och rusande sax medan gitarren lägger märkligt framväxande toner lite vid sidan av. 

Kanske mest spännande är spåret Sandheten er en sten där saxofonen söker sig fram i långsamma, upprepade fraser medan gitarren sprakar och gnisslar och de båda trummisarna slamrar loss. Kontrasterna både mellan instrumenten i det stycket och mellan de olika spåren är stor, något som bidrar till att göra kvartettens improvisationer omväxlande och intressanta.