The Jayhawks

Nu har jag följt The Jayhawks i hela fyrtio år, med växlande inlevelse och intresse. Ända sedan deras första lp:n på eget skivbolag. Mestadels positiva upplevelser, som även orsakats av diverse sidoprojekt och soloalbum.

Minneapolisbandet var tidigt ute med sin alternativcountry, americana och rootsrock (ja, även soul och powerpop) där stämsången alltid varit en välkommen ingrediens. The Jayhawks har låtit självklara i sin legering av country, folk och rock. De kunde enkelt locka in lyssnare från olika håll, vare sig preferenserna hette The Byrds, Eagles eller REM.

2026 levererar gruppen en platta som växlar genre som andra byter westernskjorta, men allt klär dem. Stämsången från tre röster sitter som en till skjortan tillhörande hatt. Vid sångmikrofonen reflekterar Gary Louis över liv och kärlek, och blickar ibland bakåt till yngre dagar.

Det låter sjuckert också, då legendaren Bob Ezrin (Alice Cooper, Lou Reed, Peter Gabriel, Pink Floyd) återvänt till producentstolen. Ezrin ansvarade ju för Jayhawks-albumet Smile för 26 år sedan. Allt är inspelat i Kanada, dit Gary Louis flyttat efter giftermål med en kanadensiska.

Ingen lönnsirap krävs, för anrättningen slinker ned smidigt ändå.