Rodney Crowell

Rodney Crowell inledde årtusendet med tre lysande skivor, Houston kid, Fate’s right hand och The outsider. Skivan som skulle följt hamnade på hyllan, eftersom Crowell tyckte den låg för nära de föregående. Nu kommer den, Then again, med två senare inspelade spår, däribland en hyllning till vår tids främsta sångpoet, If I could speak to Leonard, inspelad strax före Cohens död. Det är en finstämd hyllning, personlig men också pregnant i sin beskrivning av Cohens poesi. 

Motsatsen finner vi i gubbgnället The has-been vents his spleen, ett strafftal över samtiden och unga sångerskor som chauvinistiskt kallas ”plastic Barbies”. Den självironiska åtbörden är just bara en åtbörd. Men nog om den. En duett med Guy Clark, Are you one of us?, blir ett samtal om politisk, ekonomisk och rasistisk uteslutning, som en förstudie till den långt värre situationen i dagens USA. 

Till höjdpunkterna hör också den mytologiskt genomlysta The ballad of Artemis and Orion. Myten om stjärnbilden Orion finns i många varianter, men Crowell väljer den som förtäljer om hur jätten Orion försökte våldta jaktgudinnan Artemis som dödade honom med en skorpion. Crowell ger en poetiskt konkret beskrivning, där Tammy Rogers fiol och John Jorgensens mandolin, någon gång i en fin duett, ger en klockren inramning. 

En del låtar, som Bring it on home to Memphis, är vintage Crowell som han lät på åttiotalet, men främst visar Then again Crowells vilja att vidga ramarna. Och trots någon skönhetsfläck är den försenade utgivningen välkommen.