Amanar de Kidal

Bamako-baserade Amanar de Kidal är en av de tuareg-grupper som spelar vad som brukar betecknas ökenblues, tishoumaren eller assouf. Mest kända för en internationell publik är såklart pionjärerna Tinariwen.

Musiken har sina rötter i exil, saknad av hemtrakten eller hemlandet, och i upplevelsen av hur det är att leva i Sahara. Gitarrerna riffar suggererande, rytmerna minner om ritter över ökensanden där sången ekar över dynerna.

Ahmed Ag Kaedy är sångare och leadgitarrist i bandet Amanar de Kidal, och har även släppt ett par soloplattor. Här spelar han tätt sammanvävt med rytmgitarren från Gaoussou Kouyaté (för övrigt också aktuell med egna albumet Sobra dance). Under och runt dem tvinnas ett pådrivande groove från Balla Kouyatés bas och Mahalmadan Traorés trummor.

Det är en helt annan besättning är den grupp som spelade in debutalbumet Alghafiat lokalt bland de avlägsna bergen uppe i nordöstra Kidal åren 2008 och 2009. Extremister införde förbud mot musik och förstörde Kaedys gitarrer, med följd att musikern tog sig söderut.

Dagens upplaga har de senaste åren äntrat olika mindre inspelningsstudior i Kaedys nuvarande hemort, Malis huvudstad Bamako. Detta för en egenproducerad skiva som släpps via Sahel Sounds, samma specialiserade USA-etikett som tidigare. 2026 samarbetar de även med svenska Sing a song fighter och finska Ultraääni Records om denna release.

Kel tamasheq översätts från språket tamasheq till ”Tuaregfolket”, och att Kaedy valt att spela in skivan ihop med musiker med olika etniska tillhörigheter visar på en önskan om gemenskap och fredlig samexistens. En önskan som musikaliskt träder fram på ett mer oslipat vis än hos nämnda Tinariwen. Det svänger och kränger, och i avslutande Tarzoudé är tempot högre än i mycket annan assouf som nått oss.