Gipsy Kings

Minns med värme mina ungdomsår när monsterhits som Voláre, Jobi joba och Bamboelo fyllde dansgolven och alla plötsligt älskade denna upp-poppade rumba flamenca. För det är vad Gipsy Kings spelar, rumban är en av tre grundpelare i den traditionella flamencon där fandango och bulería är de två andra.

Gipsy Kings i original från sent 1980-tal bör även ses i sitt rätta sammanhang som del av nuevo flamenco, en rörelse som redan under 1970-talet lyfte fram en fusionsinriktad flamenco med tydliga inslag av jazz, afrokubanskt och latin och som snabbt blev populär inte minst med gitarrfantomen Paco de Lucía som härförare.

Rosalía som ju nyligen lagt världen för sina fötter med sin kraftfulla post-flamenco – hör även hon hemma i denna den nya flamencon som markant har revitaliserat popmusiken.

Så till albumet Historia. Av originalmedlemmarna verkar det bara vara Tonino Bailardo kvar (samt en hel del yngre släktingar) och man har komponerat tolv låtar i ett slags dansant mittfåra av pop-flamencon med en stark lutning åt latin.

El campo sticker ut med sin strävhet och mer klassiska flamencostil, så även eleganta Primavera, men i stort är detta ett album där det alltför tydligt märks att man följer en fyrkantig och ytterst kommersiell hit-mall som gör låtarna rätt intetsägande. Produktionen och arren är stundtals väl 1990-tal och ger en ganska platt, gräll och framtung ton.

Men albumet svänger skapligt och funkar fint på partyt.