LYR

LYR bildades för tio år sedan som ett experiment i ”creative correspondence”, och beskrevs snabbt som en genreöverskridande supergrupp. Trion består av en hovpoet, Simon Armitage, en Grammy-nominerad singer-songwriter, Richard Walters, och en multi-instrumentalist, kompositör och producent, Patrick J Pearson. 

Musiken komponeras av Pearson och Walters, med sångtexter och sångmelodier av Walters; hans ljusa röst förmedlar stora känslor med små medel och korta textrader. Pearson arrangerar och spelar musiken med klaviaturer och effekter. Till detta reciterar Armitage sina poem, lite torrt, en cynism här och där, med mörk humor och en skönjbar Yorkshire-dialekt. Walters sång framstår närmast som verser och refränger mellan Armitages rader.

Tre personer. Med till synes självständiga roller. Som jobbar mot samma mål. Sångernas teman bestäms tillsammans. På Dark sky reservation, deras tredje album och något av ett temaalbum, är det sammanhållande ledmotivet miljön. Både den yttre (föroreningar, klimatförändring) och i överförd mening, den inre, personliga, psykiska miljön. Pusselbitarna skapar en bild av reflektion och skönhet.

Titelspåret anspelar på mörkhimmelzoner, fria från artificiellt ljus, vilket gör natthimlens mest avlägsna stjärnor synliga för stjärnskådare. Blah! Blah! Blah! kritiserar sensationsrubriker, och Guernica jigsaw tar upp kommersialism.

De reciterade poemen tar inte över från musiken och sången, utan integreras och tillsammans skapar de starka, eftertänkvärda bilder. Pearsons ackompanjemang på elektroniska instrument har släktskap med artister som Brian Eno, Japan och Kraftwerk, och i viss mån även A-ha och Pet Shop Boys. Men LYR:s elektronik pekar åt reflektion, inte dansgolvet.

Dark sky reservation målar upp dagens samhälles mörka sidor. Men de påminner oss också om att mörkret behövs, för att man ska kunna se stjärnorna.