The Tallest Man On Earth

The Tallest Man On Earth visar nu den långe mannens djupaste rötter, och att allt i livet växer åt två håll samtidigt.

Kristian Matsson återvände till sin barndoms Dalarna och fann ny inspiration i äldre svensk folkmusik. Polskorna, de dammiga fältinspelningarna och all den traditionsmusik som ohjälpligen sipprat in i blodsystemet har nu bubblat upp till ytan i ett oeuvre som annars brukar betraktas som musik baserad på nordamerikansk folkmusiktradition.

På bondgården med tillhörande inspelningsstudio började Matsson fila på det där instrumentet han undvikit alltsedan yngre dagars ”indoktrination”. Fiolen förvandlades från en barndomsbekant i klassen bredvid till en regelrätt förälskelse.

Matsson har grävt ned sig där han står. Studerat gammal musik från Dalarna och Sverige, i stället för att försöka fly från den. Den nyblivne bonden har plöjt, men kanske då främst luntor om hur människorna levde när musiken ursprungligen ljöd ut över nejderna. ”Little gravel road of time”, som Matsson sjunger i Overboda, namngiven efter en by i Leksands socken.

En annan låt, Colors, är skriven i tandem med Martin Hederos, som ju delvis gjort en liknande resa, från Stooges-utlevande rock till folkmusik och jazz. Allt har smält samman till låtar där Matsson tillåts blicka ut över sitt tidigare liv, som stod han på toppen av Dalarnas högsta berg Sömlingshågna och knappt skymtade horisonten.

På Just beyond endless mountain låter det som om Kristian Matsson hittat sig själv. Hans musikaliska liv har gått i en cirkel, från Paul i Sex Pistols och Paul i The Clash via Paul Simon-covers tillbaka till Påhl Olle från Östbjörka.

The Tallest Man liknar numera mer en tretti meter hög tall. Årsringarna i stammen gör sig påminda. Mastlik men stadig, med rötterna djupt i myllan och med en krona som hålls upp av de elva låtarna på skivan.