Hilal Kaya

I ett antal år nu har turkisk psykrock varit stort, både i Turkiet men också i länder i Västeuropa. Nu albumdebuterar den dansk-turkiska sångerskan och gitarristen Hilal Kaya i eget namn, och givetvis finns här många av genrens typiska kännetecken – storslagen sång, rejält svajiga elgitarrer, feta komp, oud och både akustisk och elektrisk bağlama som melodiinstrument.

Det är dock i den mer avskalade Sen olmasan som Hilal Kaya uppnår en av skivans höjdpunkter, med aviga rytmer, snyggt akustiskt melodispel och en röst som först närmare låtens slut tar i riktigt mycket. Men även den betydligt stökigare låten Sultan är riktigt läcker, med pulserande bas, slamriga trummor, tung elgitarr och ett wahwah-mättat bağlamasolo.