Chris Potter

”I, John Brown, am now quite certain that the crimes of this guilty land will never be purged away but with blood. I had, as I now think, vainly flattered myself that without very much bloodshed it might be done”.

Orden är John Browns, USA:s mest kände vite slaverimotståndare. De skrivs ner som ett testamente just innan han hängs av sydstaterna i december 1859, då han stormat Harpers Ferry i West Virginia för att stjäla vapen och inleda ett slavuppror i Södern.

John Brown dog, men hans ande levde – och lever – kvar i ett djupt polariserat USA. Browns avrättning blev ett indirekt startskott för det amerikanska inbördeskriget, och i förlängningen, avskaffandet av slaveriet. Men de Förenta Staterna är nu ingen enkel rebus att knäcka. Rasismen är kanske starkare där än på länge.

Ett nytt inlägg i denna förfärliga historia kommer nu från den amerikanske saxofonisten Chris Potter. Alive with ghosts today är inspirerad av John Browns kamp och ska locka fram ”de olösta spänningar som fortfarande finns i amerikanskt liv”.

Musiken är, i allt väsentligt, fränt afrikan-amerikansk. Den har ett historiskt djup parat med en mångfald modernistiska anspråk. Potters sjumannaband, med Bill Frisell på gitarr som den mest namnkunnige, doppar fötterna i träskblues, New Orleans-återblick, ödslig folkmusik och bop. Det är på sina håll riktigt, riktigt bra. Den progressivt pekande This earth would have no charms for me hittar in i John Browns, och USA:s, och själva mörkrets hjärta.

Om Chris Potter gör John Browns gärning rättvisa? Det är nog omöjligt. Men albumet blir till ännu en intressant pusselbit i 1800-talets kanske mest fascinerande livsöde. För Chris Potter är det definitivt hans bästa album sedan tio år gamla Imaginary cities.