Brita

Brita Lodmark Wallner från Göteborg debuterar med tio egenkomponerade låtar, som visar upp en nykomling med vardagsrealistiska och personligt färgade texter till en väldigt svensk form av vispop. Det är texter som i Hon är, om en kvinna som spenderar sina sista pengar på cigaretter och hämtmat (”Hon har inte mycket pengar / Så hon dricker det hon har”) och det är rader om diverse fåglar och blommor. Någon är Åskans vän, och så sjunger Brita om lera ett par gånger. Det står visst hemult mycket disk i köket också.

Men allra främst avhandlas känslor och mänskliga möten och förehavanden och den där längtan efter något. Trots att man förblir i sin hemstad medan alla vänner flyttar, som Brita sjunger i Trygghetsnarkoman. (”Har inget flyktbegär / För förändring kan väl lika väl ske här.”)

Huvudpersonen Brita sjunger sina egna sånger och ackompanjerar dem på akustisk gitarr och piano. Med sig har hon Emil Rydne på bas och Olof Simonsson Vento på trummor. En trumpet och en saxofon dyker upp på några ställen. Det är fint och ungt i anslaget (hon har bildat sig på Nordiska Visskolan i Kungälv), med en fräschör och ett handlag med orden som säger att det kan vara värt att hålla ögonen och öronen på Brita.

Vem vet (inte jag), Brita kanske är nästa Lisa Ekdahl? Eller kanske nästa Laleh? Fast hon vill nog helst bara få va sig själv. Det kommer bli bra. Imorrn.