Nils Berg & Norrbotten Big Band

Träblåsaren Nils Berg är aldrig främmande för intryck från den geografiska omvärlden. Med gruppen Nils Berg Cinemascope har han inspirerats av folk och kultur från Syditalien på skivan Basilicata dreaming (2023) och från Indien på skivorna Searching for amazing talent from Punjab (2016) och Seven colors of the universe (2024).

Efter att ha läst Elin Anna Labbas bok Herrarna satte oss hit om tvångsförflyttningarna av samer på 1920- och 30-talet fick Berg ingivelsen att resa runt i Norrbotten och samla på sig intryck som sedermera skulle resultera i musik skriven för Norrbotten Big Band.

Även om en känsla av tungsinthet och melankoli förmodligen påverkat Nils Bergs skrivande präglas musiken på Paid to cry ingalunda av jämmer och elände. Snarare är den färgstarka musiken närmast extatisk till formen, där Aaron Coplands breda tonlandskap känns lika närvarande som Bengt-Arne Wallins och Jan Johanssons nordiska folkjazz. 

De åtta stycken som finns på albumet är alla unika till sin karaktär med gedigna arrangemang som gemensam nämnare. Under ledning av Joakim Milder stormar Norrbotten Big Band kraftfullt fram i kompositionerna där Nils Berg själv hanterar tenorsax, basklarinett och mellotron. Även om det finns musik som lutar starkt åt jazz, exempelvis valsen Blues for Siw, är det stycken som Hunden, med en morrande kontrabasklarinett som roder i musik som för tankarna till minimalister som Steve Reich och Philip Glass, och den koral-liknande avslutningen Legan som ger starkast intryck på mig.

Albumtiteln syftar för övrigt på de ”gråterskor” som professionellt eller traditionellt gråter och kvider vid begravningar för att hjälpa de sörjande att bearbeta död och smärta. På sätt och vis fyller Nils Berg och NBB den funktionen här, även om musiken är allt annat än tårdrypande.