[Ahmed]

Gruppen [Ahmed] har tagit sitt namn efter den amerikanske jazzbasisten och oudspelaren Ahmed Abdul-Malik och har noggrant nystat i hans kompositioner på ett flertal skivor. Abdul-Malik spelade också med Thelonious Monk, så nu nystar de vidare. Denna dubbel-cd på 130 minuter tolkar sex kompositioner, alla utom en mellan tjugo och trettio minuter långa. De är inspelade live i studio samtidigt som den förra skivan Sama’a (Audition), recenserade i Lira #4 2025, med Pat Thomas piano, Seymour Wright altsaxofon, Joel Grip basfiol och Antonin Gerbal trummor. 

Inledningen på första låten Bye-ya är som trivseljazz från 1950-talet, gungande bas och lätt larmande trummor, men inledningen är kort. Snabbt kommer en korthuggen skarp altsax och ett bistert rullande piano in, och vi träffas av ett hamrande grovt sväng, en utmaning för såväl lyssnare som musiker. Tunga rytmer rullas fram samtidigt som musikerna plockar isär och sätter ihop. Melodifragment prövas, omarbetas och upprepas. Gruppen säger att de gör musik att dansa till, lyssna till och tänka efter till. De gräver och gräver, inte svåra att följa, men de kan vara utmattande. De driver oftast på men lugnar ner musiken korta stunder och visar en lättsammare sida.

Är Monk uppdaterad till frijazzens technoguru, som dansar natten igenom? Det ligger en motsättning mellan dessa utdraget malande dissekeringar och Monks egna versioner som var mer koncentrerade med sina karaktäristiska melodier och sin rytmik. Det kan ju vara en av poängerna för [Ahmed] som nu vill tränga in i hans musik sjuttio åttio år efteråt. 

Den uppdatering Richard Andersson gör av Thelonious Monk i Monk & more (recension i detta nummer) håller av respekt en viss distans till originalen. [Ahmed] är också respektfulla men vill inte hålla den distansen.