Sigrid Moldestad

Självklart och välarrangerat med ett band så tajt att jag associerar till Alison Krauss band Union station. Allt tuffar på i tryggt sväng i ackordföljder utan överraskningar. Texterna behandlar livets skiftningar halvvägs i livet där det som består är vänskap och hembygd. Mycket hembygd. Bakgrunden är fjäll och stugor och hemlängtan och hembygdsjord där män är män, mödrar är mödrar och den norska flaggan vajar mest. 

Med förbehåll för att jag missar nyanser i norska språket och har fel kulturell kontext, så ryggar jag instinktivt. Jag hör melankoli utan riktig svärta och ett allvar som är så där lagom allvarligt. 

Men det är hantverk på högsta nivå. Sång, texter och musik tillsammans med arrangemang och produktion, allt är väldigt skickligt genomfört och jag förstår varför Sigrid Moldestad är stor med låtar som har över en miljon spelningar på Spotify. Jag utgår från att många kommer uppskatta det här albumet av ungefär samma skäl som gör mig tveksam.