Fuzzy Lights

Fuzzy Lights har beskrivits som “kraut-folksters”, vilket inte utesluter starka inslag av både progressiv folk och heavy metal. Detta deras femte album är betydligt mörkare än de tidigare och är ett tema-album kring ekologiska trauman, huvudsakligen de miljökatastrofer vi själva är orsak till.

Gruppen består av Rachel Watkins (sång och fiol), Xavier Watkins och Chris Rogers (gitarrer), Daniel Carney (bas) och Mark Blay (trummor), men det är det äkta paret Watkins som är gruppens kärna, tillika ursprung som postrock-. fiol- och gitarrduo för tjugo år sedan. De är båda biokemister, vilket kan ha något att göra med valet av teman på Fen creatures.

Rachel sjunger vackert, folkligt, lustfyllt och lockande, men hennes fiolspel är en skriande best, ett argt andeväsen som har väldigt lite till övers för skönspel (men undantag finns, som på balladen Fables of beauty).

Xaviers gitarr har förstärkaren på elva, men hans spel är förhållandevis återhållsamt, jämfört med fiolen. Rogers, Carneys och Blays bidrag är mer typiskt ackompanjemang. De står inte ut, men bidrar till de mörka stämningarna.

Inuti gruppens grungelika wall of sound (för att tala Phil Spector-terminologi) kan man höra andra spännande inslag: Greenteeths ökenblues; titelspårets Velvet Underground-intro med John Cale-lika stråkdrones; Fairport Convention-doftande The Promise med en stark engelsk folkmelodi; Descent med diskreta orientaliska toner. Det finns ljus i tema-albumets mörker.

Namnet Fuzzy Lights för tankarna till något lite diffust, luddigt, ljust, långt ifrån påträngande. Fen creatures är motsatsen. Det är intensivt, obevekligt och utan pardon. Man blir omskakad och absolut inte opåverkad.