Emelie Waldken

Det märks att nyckelharpisten Emelie Waldken har spelat mycket till dans, för redan i öppningsspåret med tre polskor från Haverö svänger det rejält. Dynamiken och detaljrikedomen i arren på hela skivan är riktigt genomarbetade och spelskickligheten är stor. De flesta låtar på denna solodebut spelar Waldken just på egen hand, och trots att albumet är dryga timmen långt blir det aldrig för mycket. Variationen är stor, det växlas mellan traditionella låtar från olika delar av Sverige men också Frankrike, Norge och Irland samt ett gäng egna kompositioner, mestadels instrumentalt men också några sånger. I vissa nummer tillkommer dessutom gäster på cello, harpa, säckpipa och sång. 

Urvalet av tradlåtar är utmärkt, och såväl en barockig polska som en sång av Wilhelm Peterson-Berger smälter in snyggt, men det är Waldkens egna låtar som är de allra starkaste. Den grooviga La corde lierre spelas på fiol (som Waldken dubblerar på) och cello, och To the sea through open windows är en av skivans finaste. Allra bäst är dock den avslutande Här står jag, en lågmäld, vacker sång som mynnar ut i lysande trestämmig trall.